Publicerad i förskola, hemmaomsorg, pandemi, pedagogisk omsorg

Så fixar du hemmatiden under pandemin

Foto: Pixabay

I en tid när Sverige drabbats av en pandemi, så får nu allt fler föräldrar ta hem sina barn från förskola och pedagogisk omsorg. Många upplever det som lite chockartat jobbigt och andra oroar sig över att barnen missar viktig pedagogik. Därför kan det vara bra att ta del av den fakta som finns kring vad små barn behöver – egentligen.

Fakta om människobarnets utveckling
Människobarnet föds egentligen alldeles för tidigt och är det hjälplösaste av alla däggdjursungar. Egentligen skulle människobarnet behöva ligga kvar i magen ett år till, men det klarar inte kvinnokroppen av, så våra ungar föds innan de är fullt utvecklade. Första året för människobarnet handlar därför om att ”komma ikapp” och lära sig de baskunskaper som vi däggdjur behöver, som att få styrsel på kroppen och kunna sitta och gå till exempel.

Mellan ett- och tvåårsåldern sker det sedan en enorm utveckling av hjärnan. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till föräldrarna (eller andra vuxna som tar hand om barnet). Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.
(Stewart-Brown 2008). För att små barn ska utvecklas optimalt behöver det lilla barnet: kärlek, närhet, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som vägleder barnet ut i världen.

Av någon anledning tror en majoritet av Sveriges föräldrar att små barn måste gå i förskola för att utvecklas normalt, trots att däggdjuret homo sapiens framgångsrecept jämfört med andra däggdjursarter är just vår långa barndom, i trygg omvårdnad hos föräldrar och övrig familj, varit ett framgångsrecept i hundratusentals år. Förskola är ett relativt nytt fenomen sedan några decennier tillbaka, som ännu inte utvärderats i Sverige. Det finns idag inte någon forskning gjord under de senaste 30 åren i Sverige på vilken effekt förskola har på barn. Men det vi vet från forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi – är att om små barn inte får det de behöver under sina första år, så ökar risken för beteendeproblem i skolan och psykisk ohälsa. Och det är precis de saker vi ser öka sedan förskola i allt tidigare ålder, allt längre dagar, för allt fler barn – blev allt vanligare. Beteendeproblemen i skolan har ökat och barns psykiska hälsa blir allt sämre.

Om man tittar specifikt på vad små barn behöver för att utvecklas optimalt och sedan tittar vad de får när de tillbringar det mesta av sin vakna tid i förskolan, så kan man blir det lättare att förstå att hemmaomsorg fungerar alldeles utmärkt. Ny forskning i Norge stödjer också tesen att det finns många risker med förskola. Stora barngrupper, långa dagar, buller och stress – har visat sig ha negativ påverkan på barnens välmående och utveckling. Även tidigare forskning som NICHD-studien visar på samma sak. Jay Belsky har också visat på många risker med gruppbaserad omsorg.

Som förälder kan det vara viktigt att komma ihåg att du är den viktigaste personen i ditt barns liv. Det finns inte någon person som barnet hellre vill vara med än dig. Det första året är spännande – men det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra.

Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken: hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken. Det håller ofta även de som arbetar inom förskolan med om och som en förskollärare skrev: Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen.

Så det här att fler har barnen hemma nu är absolut en utmaning, även för de som är vana att hemmaomsorg. Livet är upp och ner nu för de allra flesta. Följ gärna Hemmaföräldrars nätverks blogg: Hemmaförskola och ta del av tips kring olika saker man kan hitta på hemma med barnen. Mycket handlar om att skapa en ny vardag, med nya rutiner i det kaos vi befinner oss i nu. Har du som förskoleförälder frågor kring hemmalivet? Ställ dem gärna här under i kommenterar så hjälper vi hemmaföräldrar dig gärna så hemmatiden med barnen blir så bra som möjligt. Kanske kan det här till och med visa att det går att skapa en annan tillvaro utanför ekorrhjulet med mer tid för barnen. Lätt är det inte att förändra sin tillvaro och naturligtvis blir det tuffare när det inte är självvalt. Men tillsammans kan vi föräldrar göra skillnad. Vi får hjälpas åt helt enkelt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hemmaförskola

Till dig som vill hoppa av ekorrhjulet – så gör du

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss?

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Ny forskning om förskolan behövs

Norska studier om förskolans effekt:
Stressade förskolebarn kan stressas för livet
Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan
Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen

Homo sapiens framgångsrecept

NICHD-studien

Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga

Många risker med långa dagar i förskola

Små barn får inte det de behöver i förskolan

Barnen kan inte vänta – tänk utanför ramarna

Fortsatt diskriminering av barn med olika behov

Fler barn inte alltid det bästa

Ge förskolan rätt resurser

Hög tid för en ny familjepolitik

Dålig idé av S att slopa alternativen i familjepolitiken






Publicerad i BVC, familjepolitik, förskola

Det ingår i BVCs uppdrag att påverka föräldrar att välja förskola

music-1831221_640
Foto: Pixabay

Har du som förälder varit på BVC och fått höra att: ”Det är dags för förskola för ditt barn nu”. Bara så där, som att det var en självklarhet. Du som förälder kanske känner med din magkänsla att det inte är dags, men professionen säger något annat. Och professionen säger väl allt det här byggt på vetenskaplig grund, eller hur, tänker du kanske. Men så är det inte. BVC har ett uppdrag att försöka påverka dig och deras råd bygger på ideologi – inte på fakta om vad små behöver. 

Ditt barn kanske är infektionskänsligt. BVC: ”Men då är ju förskola utmärkt för att träna immunförsvaret”.

Ditt barn kanske har en försenad språkutveckling. BVC: ”Ja men då är ju förskola det bästa, för när barnet inte har trygga föräldrar omkring som förstår vad barnet säger så kommer barnet TVINGAS att börja prata”.

Ovanstående är några exempel på vad föräldrar har fått höra vid BVC-besök. Alla som är lite inlästa på vad små barn behöver förstår att det här är helt uppåt väggarna. Träna immunförsvaret gör man genom att få lagom doser av sjukdomar, får du ständiga sjukdomar som dessutom hela tiden kräver antibiotika så slås immunförsvaret snarare ut, då antibiotikan dödar även de goda bakterierna som ÄR immunförsvaret. Och språkutvecklingen är något som är det första som tar skada i en stor barngrupp, eftersom språket utvecklas i socialt samspel med en vuxen via spegelneuronerna. Men varför ger då BVC-sköterskor råd som får det att låta som förskolan är lösningen på allt?

Jo, för att de är politiskt styrda och agerar enligt regeringens rekommendationer. Den ideologiska bakgrunden bakom rådet att alla barn ska in i förskolan, bygger på att det är så makten tror att jämställdhet uppnås. Så länge föräldrarna är lika lite med barnen, så blir vi jämställda. Men det finns naturligtvis mängder med andra sätt att uppnå jämställdhet.

Regeringen har tagit fram en rikshandbok för de som arbetar på BVC – och så här står det till exempel i riktlinjerna kring 10-månaderskontrollen:
Barnomsorg: Läroplan för förskolan

En annan sak handlar om att ”identifiera skyddsfaktorer” och då nämns ”en bra förskola” som en skyddsfaktor. Men för barn som inte mår bra i förskolegrupper kan förskola aldrig bli en skyddsfaktor, inte ens om den tillhör de få idag som faktiskt har rätt förutsättningar att bedriva verksamhet.

Jag tänker som så borde de inte stå, Barnomsorg: Informera om olika barnomsorgsalternativ och att barn är olika samt att vissa barn inte mår bra i förskolegrupper.

DET skulle stärka föräldrar att våga följa sin magkänsla. Men näe, målet är bara att få in alla barn i förskolan, så då ska man bara prata om att den har en läroplan. (Men inte alla förskolor har inte ens en förskollärare, eller en förskollärare som leder arbetet). Och läroplanen är inte utformade efter små barns behov och styr alltså inte att de små barnen i förskolan får det de behöver. Här används inte BVC på ett korrekt sätt, utan blir en del av regeringens propagandamaskineri.

Om man tittar på forskning om vad små barn behöver, så är det närhet, kärlek, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som vägleder barnet ut i världen. De allra flesta inser nog att det är bitar som en förskola med stora barngrupper och få personal har svårt att erbjuda.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan påstås vara lösningen på allt numera

BVC ska hjälpa till så fler föräldrar väljer förskola

Professor Ulla Waldenström: ”Vi vet för lite hur förskolan påverkar barnen”

Problem med förskolan slätas över

Förskola för de allra minsta på gott och ont

Spegelneuroner styr språkets utveckling

Ny forskning om förskolan behövs

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss som mest?

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Publicerad i familjepolitik, förskola

När föräldrar tappar sin magkänsla lämnas barnen skyddslösa

crying-572342_640
Foto: Pixabay

Det är något ofattbart otäckt varje gång en ny pedofil upptäcks i förskolan. Ja, det är naturligtvis lika otäckt var det än sker. Men när skolplikten från tre års ålder väntar runt hörnet, samtidigt som vi har en extremt styrande familjepolitik som med ekonomiska styrmedel förmår en majoritet av alla föräldrar att lämna sina små ettåringar till förskolan, är det extra läskigt. Man får inte tvinga ifrån föräldrar det käraste de har och sedan låta barnen hamna i en miljö som är rena helvetet på jorden.

Den senaste förskolepedofilen har varit i kontakt med över 100 barn under de fem år han arbetat i Botkyrka. Innan dess blev han anmäld för övergrepp mot barn när han jobbade i Ekerö. Och nu rapporterar SvD att han arbetat med förskolebarn i 17 års tid! Det finns så många kardinalfel här så jag vet inte ens var jag ska börja. Ibland får jag en känsla av att många hellre putsar på förskolans rykte och vill vara rädda om det, än att de på allvar vill ta tag i alla problem som förskolan dignar under. Där det här är det absolut värsta. Den där ideologiska övertron att 50-50 av allt är lika med jämställdhet kanske faktiskt också spökar. Förskolor med manlig personal kan glänsa lite extra med att de är jämställda och kommunpolitikerna kan plocka politiska poäng. Men det viktigaste är inte vilket kön personalen har i förskolan, utan att barnen får bra omsorg och är trygga.

I Facebook-grupper som handlar om förskolan (Förskolan.se och Förskoleupproret) slår ofta tystnadskulturen till som slägghammare när någon lyfter ett nytt fall. Sedan upprepar sig ett välbekant mönster som jag sett nu under mer än två decennier. Några skriver ivrigt hur viktigt det är att ännu fler män ska börja jobba i förskolan. Andra flyttar fokus och pratar om att fler övergrepp sker i hemmet. Sedan börjar man skriva om hur synd det är om personalen och i synnerhet all manlig personal, ”för nu kommer alla titta snett på dem”. Till sist är det synd om föräldrarna.

Men vem pratar om barnen.

Pedofilen i Botkyrka har härjat fritt i fem år på sin senaste arbetsplats. Det betyder att vissa barn rent teoretiskt kan ha blivit utsatta under hela sin barndom för grova övergrepp, samtidigt som de filmats och fotograferats. Jag ställer mig till 100 procent på barnens sida. De vuxna får hantera sina känslor själva. För det värsta sveket av allt är att många av barnen signalerat att något var allvarligt fel. De har förtvivlat försökt förmedla till sina föräldrar att de inte vill bli lämnade – men de har lämnats ändå. Föräldrar tränas nämligen tidigt i att ignorera sin magkänsla, i vårt land. Det börjar redan vid inskolningen i förskolan: ”Lita på professionen”, får föräldrar höra – och så lär de sig stänga av sin magkänsla när de lämnar sin gråtande ettåring.

I det senaste fallet så har vissa föräldrar dessutom fått övertydliga bevis på att något är allvarligt fel, men ändå inte agerat eftersom personalen sagt att allt var okej. Könshår på kläderna, röda underliv, barn som slutar äta, barn som tappar hår, barn som hela tiden kissar på sig. Men professionen sa att de skulle vara lugna – och då stängde de av sin magkänsla.

De borde ha rivit upp himmel och jord, hållit sina barn hemma och ringt polisen.

”Men, va” Skammade du just dessa föräldrar. Va! Va! Har de inte lidit tillräckligt”, kanske någon tänker och känner stark ilska mot att jag vågar säga det som vi inte får – att föräldrarna borde ha agerat. (Vi ska ju prata om att det behövs fler män i förskolan – det är ju så man ska säga varje gång en pedofil upptäcks).

– Nej jag skammar verkligen inte föräldrar. Jag ser och förstår hur de styrts att ignorera sin magkänsla, men ska vi få till en förändring så måste någon säga just precis det här att det ÄR föräldrarnas sak att reagera och agera. De ska lita till sin magkänsla mer än till vad personalen säger. Föräldrarna har det yttersta ansvaret att skydda sina barn. Vi måste också våga prata om hur viktigt det är att lyssna in vad barnen signalerar. Och som vuxna måste klara av att diskutera problemet med pedofiler i förskolan på ett nyanserat och balanserat sätt.

Om vi inte tar den här diskussionen nu, utan låter det sluta i den vanliga smörjan av snickedisnackande, så kommer problemen fortsätta och fel personer söka sig till yrken där det finns barn. Det räcker nu och det är dags att vi vuxna går samman och står upp för de allra minsta. Svårare är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Nej till skolplikt från tre års ålder

Hållbar familjepolitik: Med barnen som insats

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Läs också:
Ett urval – finns hur mycket som helst under årens lopp

1999: Dagispedofil i Örebro

2003: Nya anklagelser mot förskolepedofil i Helsingborg

2004: Systrarna blev offer för dagispedofil

2004: Pedofiler avslöjade på minst åtta dagis

2005: Dömd dagispedofil häktad igen 2009: Förskolepedofil bloggar om sitt arbete på en förskola

2006: Pedofil jobbade på dagis

2009: Förskolepedofil i Jönköping

2010: Dagispedofil i Stockholm

2011: Bloggande förskolepedofil fast

2014: Förstår inte hur det kunde hända

2014: Förskolepedofil i Nacka misshandlad

2014: Dottern blev utnyttjad men mannen gick fri

2014: Förskolepedofil i Borås tycker själv att han är frisk

2015: Förskolepedofil i Malmö

2015: Pedofilmisstänkt har jobbat på 26 förskolor

2015: Forskare efter pedofilskandal: ”Vi måste prata om det”

2016: Fortsatt rättspsykiatrisk vård för förskolepedofil

2016: Förskolepedofil i Upplands Bro

2016: Förskolepedofil i Eskilstuna

2017: Misstänkt pedofil får jobba med barn under utredning

2018: Förskolepedofil i Sollentuna

2019: Pedofil i öppenvård sökte upp förskola

2019: Ny förskolepedofil upptäckt i Kristianstad

2020: Förskolepedofil i Botkyrka

2020: Föräldrar: Vi har varnat länge

Publicerad i förskola, skola

Mer förskola ger inte bättre matematikkunskaper

girl-3718526_640
Foto: Pixabay

Ibland blir det tröttsamt med all vilseledande information som matas ut till föräldrar. Nu senast via Tidningen Förskolan som okritiskt presenterar ett mastersarbete från en student som fakta: ”Mer förskola ger bättre matematikkunskaper”. Sanningen är att trots att en majoritet gått heltid i förskola under de senaste decennierna, så har matematikkunskaperna försämrats.

Den stora utmaningen för studenten var tydligen att ”identifiera en grupp som haft begränsad tillgång till förskola”. Så studien bygger helt enkelt på att han tittade på de barn som inte fick gå i förskola, eller fick minskad tid, när de fick syskon och så jämförde han med de som gått heltid. Grupperna jämfördes i de nationella proven samt i vilka slutbetyg de fått i årskurs 9.

Och enligt studenten kom han fram till följande:
”– Det som gick att säga med statistisk säkerhet gällde framför allt att man kunde se positiva resultat på nationella proven i matematik i årskurs 9 hos dem som hade ökad tillgång till förskola. Effekten rör sig om ungefär ett halvt betygssteg uppåt.”

Rör sig om ungefär halvt betygssteg uppåt i nationella proven hos barn som gått heltid i förskola. Sedan är frågan vad mycket tid är i förskola. Är det 40 timmar i veckan, eller 50, 60, eller är det dygnet-runt-förskolor som anses ge det bästa resultatet?

Det är heller inte någon analys av barn som gått i förskola vs haft hemmaomsorg, utan en jämförelse mellan förskolebarn.

Om det skulle stämma att barn som gått mer tid i förskola blir duktigare i matematik, så borde det ju märkas i matematikresultaten rent generellt. Vistelsetiderna i förskolan har ju ökat kraftigt sedan maxtaxan infördes. Men så ser det inte ut.

16 april 2019 kom en ny rapport från Skolverket som visade på följande:

”Under de senaste 20 åren har svenska grundskoleelever blivit allt sämre, visar en rapport som Skolverket presenterade nyligen. Främst har eleverna hamnat efter när det gäller kunskaper i matematik och i andra naturvetenskapliga ämnen.”

Verkligheten och sanningen stämmer alltså inte alls överens med de slutsatser som den här studenten presenterade och ännu ett försök att vilseleda föräldrar har därmed avslöjats.

Det är väl bara att konstatera att:

”Med statistik kan man bevisa vad som helst. Mark Twain lär en gång ha sagt att ”det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik”.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Har du tröttnat på all falsk information som matas ut i media? Stötta mig i mitt arbete med att skriva en bok med fakta om vad små barn behöver. Bli en patreon. Läs mer >>

Läs också:

NICHD-studien

Norsk förskolestudie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Stressade förskolebarn stressas för livet. Ny forskning i Norge

Norsk studie: Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan

Svenska elever allt sämre i matematik

Alarmerande trend: Svenska elever allt sämre på matte

Publicerad i fake news, familjepolitik, förskola

Fake news att regeringen inte planerar för obligatorisk förskola för vissa barn

warning-2284170_640
Foto: Pixabay

Varje statsapparat har sina lierade som hjälper makten att genomföra kontroversiella och ibland direkt skadliga beslut, gärna innan protesterna slår till och makten riskerar att tvingas ändra sig. Ibland kallas dessa personer som ställer sig på maktens sida mot gräsrötterna, för ”nyttiga idioter”. Lite elakt och hårt kan jag tycka, men faktum är att det inte blir bra när människor tar den här rollen, för makten har alla resurser att nå ut och det har inte gräsrötterna.

Nu senast har makten fått stöd på nätet från ett litet gäng som sprider att det är fake news att regeringen tänker införa obligatorisk förskola från tre års ålder för en viss grupp barn. Dessa personer gör sig nyttiga genom att sprida att det inte alls handlar om att förskolan ska bli obligatorisk = tvingande, utan det handlar bara om att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola från tre års ålder till nyanländas barn.

FAKE NEWS!

När de sprider det här, så sprider de fake news, för det är helt enkelt inte sant. Regeringen har visst ett förslag att göra förskolan obligatorisk för vissa barn från tre års ålder. De utreder just nu HUR ett obligatorium kan utformas. Aftonbladet har sammanfattat allt väldigt tydligt här >>

Regeringens plan B däremot om det inte går att rent lagligen tvångsseparera små barn från föräldrarna för placering i förskola, eller om protesterna blir för stora  – är att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola från tre års ålder. Men det är som sagt plan B och inte det som gäller nu.

Just nu handlar det om att utreda och föreslå hur obligatorium kan utformas.

Rätt ska vara rätt och att sprida fake news att regeringen inte planerar obligatorisk förskola för en viss grupp barn, är rent skamligt.

Sedan kan det vara bra att känna till hur makten arbetade när de införde den obligatoriska förskoleklassen. Vad hade hänt på 90-talet om de sagt: ”Vi tänker införa skolplikt från sex års ålder?

Det hade blivit starka protester.

Då tog man en annan väg. Man sa att man skulle införa frivillig sexårsverksamhet i skolan för alla barn från sex års ålder. Frivillig. Sedan ändrade man direkt på förskolans utformning och voilà så fick alla barn bara gå från 1-5 års ålder. På så sätt tvingades alla ”välja” sexårsverksamhet i skolan (om de nu inte skulle säga upp sig från jobbet och ta hem sina femåringar) och snabbt gick politikerna ut och pratade om vilken succé förskoleklassen blivit: ”Alla väljer sexårs i skolan”. (Utom hemmabarnen eller barnen i andra verksamheter som stod över).

När det gått några år så kom då det som vissa av oss förstått direkt, förslaget om att göra sexårs till en obligatorisk verksamhet, ”för alla går ju där redan”. (Ja, utom några hemmabarn då som av olika orsaker valt att vänta, men som nu tvingades in).

Med tanke på hur regeringen arbetat tidigare samt hur de i decennier pratat om att göra förskolan obligatorisk från tre års ålder, så är det ganska logiskt att om de lyckas göra förskolan obligatorisk för ytterligare en grupp barn (idag är det cirka två procent som har hemmaomsorg och hoppar över/väntar med förskola) – så kommer förslaget om att göra den obligatorisk för alla: ”för alla barn går ju redan där”.

Så nej, det är inte fake news att regeringen har planer på att framöver göra även förskolan obligatorisk för även den lilla grupp som inte går där idag, utan har hemmaomsorg eller går i annan pedagogisk verksamhet. Det ligger i pipeline enligt den ideologi de har att barn har det bäst på förskolan och att vi bara ska ha en enda barnomsorgsmodell: förskola för alla barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Första steget mot obligatorisk förskola

Utredning om obligatorisk förskola tillsätts snart

Danska förebilden till Sveriges förslag

”Inför obligatorisk förskola från 3 års ålder.
Det föreslår Gabriel Wikström, S.
– Barn ska ha samma förutsättningar oavsett föräldrarnas politiska och religiösa övertygelser, säger han.”

Publicerad i förskola

Trodde dottern hade det bra i förskolan: ”Det var en stor fet lögn!”

2467492648_c6b7b78c5d_c
Foto: Clappstar (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Genrebild)

I Sverige har vi inte forskat under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn. Än mindre har någon journalist ”wallraffat” på en svensk förskola för att se vad som egentligen försiggår bakom kulisserna. Något som kanske borde vara aktuellt med tanke på alla larm från personalen om att de inte har rätt förutsättningar att ge barnen bra dagar. I Danmark valde man dock att filma i smyg hur en liten flickas inskolning var, egentligen.

Trodde dottern hade det bra i förskolan: – Det var en stor fet lögn!

En liten flicka grät i nästan en timme under en av sina första inskolningsdagar i förskolan. Hon blev avvisad, tilltalades på ett kränkande sätt och lyftes upp i armen av en pedagog.

Oliver Benner hade sagt till personalen i förskolan att det bara var att ringa om det var blev några problem. Men han hörde aldrig ifrån personalen och trodde att dotterns inskolning gick bra.

Sanningen var en helt annan. För dottern grät i stort sett oavbrutet i 50 minuter sedan pappan lämnat henne och personalen avvisade henne när hon sökte tröst. En pedagog kallade henne ”bortskämd” och ”otroligt egoistisk”. Satte ner henne hårt och lyfte ävem upp henne i armen. Det visar en dold filminspelning som danska TV 2 gjorde.

En inblick i en dold verklighet

I januari lämnades Olivers och Anne Benners 14 månader gamla dotter på en förskola i Köpenhamn i Danmark. Föräldrarna visste att det var något som inte var riktigt bra eftersom dottern hade gråtit en del. Men de fick ändå ett intryck av att inskolningen gick bra.

– Du tror att det går bra och du förväntar dig att de ska vara ärliga när du kommer och hämtar, säger Anne Benner.

Men via en dold filminspelning, som TV 2 visade för dem, har föräldrarna nu fått en unik inblick i sin dotters vardag på förskolan. En inblick i en för dem okänd verklighet som chockat dem.

– När du ser att det dyrbaraste du har i världen i princip bli misshandlad, där hon inte ens får sina basala behov uppfyllda, så är jag övertygad om att vilken förälder som helst skulle känna en enorm frustration och ilska, säger Oliver Benner.

I dokumentären ”Förskolor bakom fasaden”, har TV 2 undersökt två förskolor i Köpenhamn med hjälp av en dold kamera. Filminspelningarna gjordes av en pedagog som i samarbete med TV 2 anställdes på förskolorna. En av förskolorna var den Oliver och Anne Benner valt åt sin dotter.

Här återberättar vi händelsen som drabbade deras dotter under de två timmar som hon var i förskolan. Du kan se de dolda filminspelningarna vartefter – tidsangivelserna i det övre vänstra hörnet av videoklippen visar hur länge dottern varit i förskolan.

Dottern gråter, men blir inte tröstad

Klockan 9 på morgonen kommer Oliver Benner till förskolan för att lämna sin dotter. Hon tas emot av en erfaren assistent och en pedagog.

– Vi pratade om att vi får se hur det går under dagen och att vi var hemma, så det var bara att ringa om det var något, säger Oliver Benner.

Han ber alltså personalen att ringa om det uppstår några problem och lämnar sedan förskolan. Under de första minuterna pappan gått iväg försöker pedagogen i förskolan att trösta Oliver och Anne Benners dotter. Pedagogen försöker flera gånger leka med henne och tar men henne ut i korridoren en gång. Men flickan bara gråter och ropar på mamma och pappa.

Även den pedagog som har ansvaret i förskolan försöker trösta flickan en gång, men utan framgång. Pedagogen försöker då varken hjälpa eller ge råd till hur assistenten ska lugna ner flickan.

När barnen i förskolan samlas för att äta frukost, kommer flickan återigen till pedagogen som sitter och skär frukt till barnen.

– Det finns andra barn än du här. Vi är väl medvetna om att du är bortskämd, säger hon till flickan som fortsätter att gråta.

Flickan vänder sig då återigen, pekar på dörren och ropar ”mamma” och ”pappa”. Då har det gått en kvart sedan lämnade pappan lämnade förskolan. Om och om igen söker flickan tröst, men blir avvisad. Pedagogen lyfter den lilla flickan att dra i armen och rycker flera gånger till sig sin egen armen när flickan rör vid henne.

Personalen tröstar inte barnet

Efter en halvtimme är det en samling i förskolan. Dottern har gråtit nästan oavbrutet sedan hon lämnades. Pedagogen sitter på en madrass samtidigt som några av de andra barnen leker bredvid. Flickan får inte någon tröst och springer flera gånger ut i korridoren för att leta efter sin pappa.

Hon springer tillbaka till pedagogen som fortfarande inte försöker trösta henne. Istället lyfter pedagogen upp flickan och sätter ner henne hårt på madrassen. Pedagogen säger upprepade gånger till flickan att sluta gråta och vara tyst:

– Vet du vad, jag kan inte höra vad de andra barnen säger. Du är en otroligt egoistisk.

Efter två timmar hämtar Oliver sin dotter

Efter 50 minuter anländer en ny pedagog till förskolan. Hon tar upp flickan, som blir lite lugnare. Men hon är fortfarande väldigt ledsen och gråter. Klockan 11 – två timmar efter att hon lämnats – kommer Oliver Benner för att hämta sin dotter.

– Men, har du redan vant dig vid hur det är? säger han.

Den första pedagogen väntar med att berätta, medan den andra säger att det har gått bra. Pedagogen säger sedan att flickan varit väldigt ledsen.

Psykolog anser det barnet utsatts för kan vara skadligt.

TV 2 har visat filminspelningarna för Lone Hygum, som har 15 års erfarenhet som psykolog av att observera barn i förskolan. Hon blir skakad över vad hon ser

– Det är hemskt. Jag står knappt ut med att titta. Jag kan helt enkelt inte. Jag kan inte förstå att man inte hjälper barnet.

– Flickan är helt utelämnad till sig själv, hon hånas, får höra att hon ska skämmas, blir tilltalad på ett kränkande sätt och tagen hårt i armen, säger Lone Hygum.

Hon anser att det handlar om omsorgssvikt.

– Det är verkligen obehagligt. Tänk dig ett litet barn som ska vara ifrån sina trygga anknytningspersoner för första gången i livet och som sedan råkar ut för något sådant här – alldeles ensam och utan någon som hjälper henne, säger Lone Hygum, som anser att situationen kan vara direkt skadligt för flickan.

– Till slut är hon helt utmattad. Du kan ju se att hon inte har några krafter kvar. ”Pappa” är det enda hon snyftande kan få fram till slut. Hon har inte någon energi kvar för att gråta hysteriskt.

– När barn ger upp hoppet att få hjälp, är det dags att bli riktigt orolig, säger Lone Hygum.

Hämtade sin dotter direkt

Föräldrarna hade hittills varit nöjda med förskolan. När TV 2s visade filminspelningen förändrades deras uppfattning om förskolan och de kände sig förda bakom ljuset.

– Du känner dig förrådd. Det är en stor, fet lögn som du blivit serverad, säger Oliver Benner.

– Vi är inte misstänksamma av naturen. Men du önskar att du hade varit lite mer misstänksam, när det nu fanns anledning till det, säger Anne.

Oliver och Anne Benner tog omedelbart konsekvensen efter att ha sett filminspelningarna.

– Vi åkte och hämtade henne direkt och tog alla hennes saker och gick. Och sa upp hennes plats, säger Anne.

Köpenhamns stad: Det här är omsorgssvikt

TV 2 har även visat filminspelningarna för områdeschefen för barn- och ungdomsförvaltningen i Köpenhamns kommun, Kate Obeid. Hon erkänner att behandlingen av Oliver och Anne Benners dotter inte lever upp till Köpenhamns kommuns kvalitetskrav för förskolan.

Vad vill du som ansvarig för den här förskolan säga till föräldrarna som nu för första gången får se hur ni tagit hand om deras barn?

– Jag kan bara beklaga det djupt. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag var förälder till det här barnet. Det finns inga ursäkter.

Skulle du kalla det för omsorgssvikt?

– Ja, i den här situationen får barnet inte den omsorg som barnet borde ha fått och det är omsorgssvikt.

Hur passar de ord in ni själva använder som omsorg och positiv vuxenkontakt?

– Det är inte det vi ser i det här klippet.

Du är ju chef över för det här området. Hur känner du inför det du ser?

– Det känns inte alls bra.

Vem ansvarar för att förhållandena är så här för det här barnet?

– Det är det flera som har ansvaret för. Jag har det övergripande ansvaret. Det finns några chefer som ansvarar för att saker åtgärdas när det förekommer något som inte är acceptabelt. Det är också övriga medarbetare som har ett arbetsförhållande med varandra, som har ett ansvar för att säga något och säger ifrån, när man ser något som inte är som det ska.

Översättning: Madeleine Lidman

Se de dolda filminspelningarna >>

Läs också:

Namninsamling: Nej till obligatorisk förskola från tre års ålder

En del barn får separationssår och stresskador för livet

 

Publicerad i familjepolitik, förskola, hemmaomsorg, pedagogisk omsorg

Tusentals barn slipper gå i förskola

children-1869265_640
Foto: Pixabay

Regeringen förbereder sig nu för att införa obligatorisk förskola från tre års ålder för barn till nyanlända. Till sin hjälp tar de nu både Skolverket och SCB för agendasättande påverkanspropaganda. Och för att nå så många som möjligt inför det kommande förslaget tar de nu även (S)VT till sin hjälp.

1 oktober startade regeringen sin kampanj med hjälp av SCB som fått uppdraget från regeringen att sammanställa statistik för att försöka visa på att vi har ett problem att inte alla barn går i förskola. Med statistik kan man bevisa allt som ni vet. SCB matade därför lydigt ut följande:

”Av alla barn i Sverige mellan tre och fem år är det 6 procent som inte går i förskolan. Utrikes födda barn och barn från familjer med låga inkomster är överrepresenterade.”

För att riktigt sätta bilden och försöka göra det till ett problem att inte 100 procent av alla barn går i förskola, så väljer de till att börja med att utelämna att två procent av barnen går i pedagogisk omsorg (familjedaghem eller flerfamiljssystem). SCB fick därför frågan från Hemmaföräldrars nätverk, varför de valde att inte tydliggöra att det handlar om fyra procent som har hemmaomsorg och två procent i pedagogisk omsorg. De rapade då upp den vanliga propagandan, att förskolan är i en klass för sig eftersom den har en läroplan. (Ja och så har den #pressatläge som visar vilken kvalitet den håller).

Intressant här är att läroplanen är vägledande för pedagogisk omsorg, samtidigt som många förskolor idag drivs runt enbart med hjälp av barnskötare och outbildad personal. De har inte ens en förskollärare som leder arbetet på avstånd. Så ska vi ta och justera SCBs siffror lite så kanske vi lägga till några procent i kolumnen för barn som inte går i förskola med förskollärare. För utan förskollärare, ingen förskola. Dessutom blir det problematiskt att framhålla förskolans läroplan som något förstklassigt när skolresultaten faktiskt sjunkit sedan läroplanen infördes. Ett resultat som gör att vi kanske istället borde problematisera läroplanens införande samt att inte fler barn går i pedagogisk omsorg, eller har hemmaomsorg – för när det var så,  var skolresultaten bättre…

Men nyanser, sanningar och fakta är inte något som regeringen är intresserad av.

Regeringen har ett mål och en plan och då är steg ett att försöka göra det till ett problem att vi har valfrihet och att föräldrar väljer olika barnomsorgsalternativ. Och det fungerade ju att få bort vårdnadsbidraget genom att måla upp bilden av att det främst användes av ”invandrarkvinnor som behövde komma ut i arbete”. (Fakta visade en annan bild, men media hakade på och hjälpte till att göra propagandan till en ”sanning”).

Idag togs nästa steg i propagandamaskineriet för att få gräsrötterna att tro att vi bara måste ha obligatorisk förskola. (Ni som läst The Animal Farm hur makten arbetar, har konceptet helt klart för er). (S)VT gick ut och problematiserade att vi fortfarande har valfrihet genom formuleringen: ”tusentals barn går inte i förskola”. De går nämligen (hör och häpna) till öppna förskolan med sina mammor istället. Men ni förstår barnen har så ”jättemycket spring i benen och blir inte stimulerade”. ”Och barnen får inte höra sagor och de får inte höra svenska ord på dagarna”, säger Lottie Lassvall som arbetar på en öppen förskola i Tensta.

Nähä, men se till att de får göra det på öppna förskolan då, bästa Lottie Lassvall. Det ingår väl i ditt uppdrag. Öppna förskolan är väl ett gyllene tillfälle att låta utbildade förskollärare sjunga, ramsa och träna språk med barnen, tillsammans med barnens föräldrar. Ta sedan fram aktiviteter anpassade efter barnens ålder, så blir de inte understimulerade (vilket jag i och för sig starkt betvivlar att de är). Den öppna förskolan finns ju faktiskt för de barn som inte går i förskolan så använd den som det är tänkt  – och inte bara för barn under det första året innan föräldrarna börjar springa i ekorrhjulet igen.

Men det handlar förstås inte om att det är ett problem att barnen inte går i förskola. Egentligen. Något genuint intresse för invandrarbarnen finns inte heller, utan de är bara brickor i ett spel och ska användas för att bereda väg för den obligatoriska förskolan.

Den svenska förskolan är i kris. Utbildningsplatserna till förskollärarutbildningarna gapar tomma, väldigt många lämnar yrket, lägg till det att personalen i förskolan toppar i sjukstatistik och som sagt, att många förskolor drivs runt utan förskollärare. Många gånger har de inte ens utbildade barnskötare i verksamheten. Så vilken verksamhet erbjuds då barnen i stora barngrupper, med få personal, outbildad personal, ständigt sjuk personal, som får ersättas av vikarier? Barnförvaring, säger många. Man hinner bara med det nödvändigaste för att klara dagen.  Och i till exempel Malmö finns det förskolor där personalen varken talar svenska eller barnens modersmål.

Så det förstår väl vem som helst att det finns föräldrar låter sina barn slippa gå i förskola, men då tycker regeringen sig ha rätten att tvinga dem istället. Planen är så klart även att förskolan ska bli obligatorisk för alla barn i nästa steg och inte bara för barn till nyanlända. Voilà, så har Gunnar och Alva Myrdals planer på ett statligt övertagande av barnen genomförts. Men om vi skulle ta och utvärdera staten som förälder så ser det inte särskilt bra ut, varken när det kommer till skolresultat eller psykisk hälsa. DET borde vara en riktig varningsklocka för alla som sveps med i regeringens propaganda som kommer skölja över oss i veckor nu framöver.

Vi behöver inte mer tvång och styrning i det här landet, vi behöver mer valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ, så föräldrar kan välja det som passar det egna barnet bäst. Så tack, men nej tack till alla manipulerande försöka att göra förskolan obligatorisk.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s

Så här lät det från socialdemokratiskt håll 2004 när dåvarande förskoleminister Lena Hallengren ytterligare ville strypa valfriheten för småbarnsföräldrar. I DN kunde man läsa:

”Ettåringar kommer att kallas elever och gå i skola om förslaget till ny skollag antas av riksdagen hösten 2004.”

”Socialdemokraternas vision om det livslånga lärandet börjar på det som i folkmun kallas dagis, men som av pedagoger och väluppfostrade föräldrar och barn i dag benämns förskola. Och som i framtiden alltså bara ska heta skola. En medveten politisk strävan i familjepolitiken leder till utbyggd barnomsorg och en obligatorisk förskola för fyra- och femåringar.

Fram till ett års ålder är föräldrarna fria att vårda och fostra sina barn som de vill. Därefter ska barnen in i undervisningssystemet.
–Vi ser att de barn som deltar i förskola 
har lättare att klara sig i skolan, konstaterar förskoleminister Lena Hallengren.”

Fakta: Obligatorisk språkförskola
Utredaren ska:

* Analysera de rättsliga förutsättningarna för och undersöka hur nyanländas barn, enligt lämplig definition, ska ha rätt till en obligatorisk språkförskola från tre års ålder med minst 15 timmar i veckan inom ramen för den vanliga förskolan med fokus på språkutveckling i svenska.

* Utreda och föreslå hur ett obligatorium kan utformas.

* Om förutsättningarna finns, lämna författningsförslag och övriga förslag som bedöms nödvändiga, bland annat vad gäller kretsen av barn (i åldern 3–5 år) och verksamhetens omfattning (minst 15 timmar i veckan)

Länk till regeringens förslag

Läs också:

Förskolan är på väg käpprätt åt helvete

Kris på förskolan – föräldrar uppmanas hålla barnen hemma

Innan läroplanen infördes var skolresultaten bättre

Färre söker sig till förskollärarutbildningarna

Förskollärare vittnar om kris i förskolan: ”Vi har inte tid att gå på toa”.

”Det blir allt svårare att locka nya till förskolläraryrket och befintliga flyr”

Förskollärarna tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår

Tusentals barn saknar förskollärare

”Övertron på förskolan är stor och föräldrarna har tappat tron på sig själva som ledare”.

Förskollärare: ”Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen”

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Myten om vårdnadsbidraget

När det hette dagis hade verksamheten bättre förutsättningar

”Barnförvaringen gör mig bestört”.

Ha, ha, ha, nu rycker vi undan mattan för de som har sin barn hemma

Malmö stad knackar dörr för att få barn till förskolan

Ökad psykisk ohälsa bland barn och unga

Ny forskning om förskolan behövs

Publicerad i anknytning, Åsiktskorridor, familjepolitik, förskola

Inskolningstider triggar åsiktskorridor

car-1577043_640
Foto: Pixabay

När det fria ordet är på liv eller död, så länge det inte handlar om tid för barn och balans mellan familj och arbete, så inser man hur känsligt det kan vara när föräldrar är på väg in i ”dagissvängen”. De kan ha varit förkämpar för att vi ska slippa åsiktskorridorer, förkämpar för det fria ordet och för ett debattklimat med nyanserande diskussioner, men när de själva hoppar in i ekorrhjulet och barnen åker in förskolan, förändras något drastiskt.

I diskussioner, till exempel på Facebook, kring utmaningarna i förskolan, vill de plötsligt bara höra en enda åsikt: att allt blir bra med förskolestarten – oavsett vilka varningssignaler de än själva identifierat och lyft till diskussion. Du kan glatt tro att de nyanserade diskussionerna du sett tidigare under flera år ska fortgå som vanligt, men no, no. Delar du fakta om risker, fakta kring små barns behov, eller skriver att det finns andra lösningar än standardlösningen – då ryker du förr eller senare, fortare än kvickt som Facebook-vän. Åsiktskorridorens dörr slår plötsligt igen med en smäll och du inser återigen att barnomsorgsfrågan, små barns behov, familjepolitik och andra superviktiga frågor, de ska aldrig, aldrig, någonsin diskuteras med en förälder som är på väg in i ”dagissvängen”. Inte ens i de fall de lyft sina egna farhågor till diskussion. De är nämligen inte ute efter din åsikt. De är ute efter glada hejarop att de gör rätt.

Personligen kommer jag ändå försöka att på ett nyanserat sätt sprida budskapet, när tillfälle ges. Budskapet om små barns behov, sprida att det finns andra lösningar än standardlösningen och tipsa, inspirera och ge människor råd hur man kan hitta en bra balans mellan familj och arbete. Det är så viktigt att ändå försöka så ett frö, för de allra minsta och för deras föräldrar. För det är ju så att om den lösning de valt inte blir bra, så kanske ett litet frö som såtts ändå gör att de småningom tar steget och väljer bort det som inte fungerar. För varje barn, för varje familj som får ett annat liv, är guld värt. Ibland kan bara en delad artikel som det här bli en åsikt för mycket: ”Varför ska vi arbeta som mest när barnen behöver oss?”. Men om det är information som resulterar i att jag blir borttagen som vän på Facebook, så kan jag bara konstatera att det kan jag leva med.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Publicerad i familjepolitik, förskola, hemmaförälder, hemmaomsorg, psykisk ohälsa

Regeringen utreder familjedaghemmens framtid

sad-217252_640Så dras snaran åt kring de sista resterna av valfrihet för Sveriges familjer. I en kommentar på Facebook skriver Anna Ekström, S, att den pedagogiska omsorgen i form av familjedaghem är under ”utredning”. Då har ändå valfriheten i barnomsorgen beskurits kraftigt redan under decennier och genom en rad politiska beslut har en majoritet av landets föräldrar styrts att sätta sina barn i förskola. Officiellt heter det att de ”valt”, men orsaken är en helt annan. En extremt styrande familjepolitik, massiv propaganda kring förskolan där bristerna döljs och bristen på valfrihet är genomgående, är förstås den egentliga orsaken till andel barn i förskolan. År 2018 gick endast 1,7 procent av alla barn i åldern 1-5 år i pedagogisk omsorg i form av familjedaghem. Ändå är det familjedaghemmen som regeringen nu riktar sin blick emot.

Varför vill då regeringen samla alla barn i en enda lösning? Jo, självklart för att kunna göra förskolan obligatorisk. Då kan de styra och ställa som de vill och vad ska föräldrar göra? Välja något annat? Nej, det går inte för verksamheten är obligatorisk, eller så är alternativen borta. Politikerna arbetar på samma sätt som de gjorde för att göra sexårsverksamheten obligatorisk. Först säger man att det är frivilligt, sedan ändrar man reglerna så att barn bara kan gå i förskola till fem års ålder och matar sedan ut att alla föräldrar ”väljer” sexårs (tvingas välja i brist på alternativ). När i princip alla går så lägger man fram ett politiskt förslag om att göra det obligatoriskt.

Propagandan är också viktig. I Stockholm visade alla mätningar att familjedaghemmen fick högre betyg och hade högre andel nöjda föräldrar än förskolan. Då slutade politikerna i ett första skede att redovisa resultaten från den pedagogiska omsorgen och ändrade även villkoren. Plötsligt skulle alla familjedaghem ha samma öppettider som förskolorna och dagmammorna skulle arbeta 12 timmar om dagen, utan rast … Man försvårade med flit arbetsvillkoren för att få fler att lägga ner och naturligtvis för att få sämre resultat då många tvingades ändra sitt sätt att arbeta för att orka. Många kommuner gör dessutom allt för att försvåra för privat pedagogisk omsorg att starta. Knapphändig information på kommunernas hemsidor om hur du ska starta verksamhet, oftast bara information om hur du startar en förskola, snåriga regler och i princip lika mycket dokumentation inför att driva verksamhet som förskolorna har, allt för att avskräcka fler från att starta upp.

Politikernas uppfinningsrikedom för att få bort alternativen till förskola är fascinerande. I synnerhet i ljuset av den allvarliga krisen i förskolan, där många förskolor inte ens har en enda förskollärare som leder arbetet, utan ”bara” barnskötare och outbildad personal. Dessutom toppar förskolans personal när det gäller sjukskrivningar. Ideologin att alla barn ska separeras från föräldrarna vid ett års ålder för att gå i skolan där de ska formas av staten, är det övergripande målet. Om barnen mår bra eller inte i stora barngrupper och i den verksamhet som erbjuds är underordnat.

Att priset är högt för den här sortens styrande familjepolitik där vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa bland barn och unga, intresserar inte heller. Dagens politiker är helt faktaresistenta när det kommer till forskning om vad små barn behöver, trots att vi har allt att vinna på att utforma familjepolitiken efter små barns behov. Både för att få en bättre förskola, men även för att garantera att det finns alternativ.

För att få in alla barn i förskolan tar nu socialdemokraterna nästa steg. Anna Ekström, S, skriver på sin FB-sida:

”Nu sitter det en utredare och tittar på den pedagogiska omsorgen och om den bidrar till likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Jag kommer att återkomma i frågan när utredningen är klar.”

En politiskt tillsatt utredare sitter och ”utreder”. Jo, jo, det förstår nog alla vad den ”utredningen” kommer visa.

Är det verkligen pedagogisk omsorg som skapar problemen i skolan, spär på den psykiska ohälsan, ger ”stresskadade” barn och barn som har svårt med det sociala samspelet och har svårt att hänga med i skolan. Nej, inte enligt den nya forskning som finns från Norge, som visar på riskerna med stora barngrupper och långa dagar i förskola. Snart har S uppnått allt det som startades med makarna Myrdal på 1930-talet. En enda barnomsorgsmodell, där alla barn ska växa upp på institution. Just därför väljer de att inte heller titta på vilken effekt sagda politik faktiskt har på barnen. I Sverige har man därför inte forskat under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn.

Om vi bryr oss om våra minsta i det här landet så är det dags att resa sig och säga STOPP. Vi behöver inte mer styrning eller bara en enda barnomsorgsform, vi behöver mer valfrihet eftersom barn är olika. Som liten gräsrot har vi alla samma möjlighet att förändra och då handlar det om hur vi röstar i nästa val. Det är skarpt läge nu och en röst på ett parti för mer styrning i familjepolitiken kommer sudda bort de sista resterna av valfrihet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kommunerna minskar valfriheten alltmer

Stå upp för dagmammorna!

Psykisk sjukdom under lupp

Stressade förskolebarn kan stressas för livet

Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Sänkt ersättning drabbar dagbarnvårdare

Uppdraget inför utredningen om familjedaghemmens framtid:

”Granskningar visar att det finns en risk för att barn i pedagogisk omsorg, till exempel familjedaghem, inte alltid får nödvändiga förutsättningar för utveckling och lärande. Därför ska utredaren även kartlägga och analysera om pedagogisk omsorg stimulerar barns utveckling och lärande i tillräcklig grad och om den förbereder barnen för fortsatt lärande. Vid behov ska utredaren lämna förslag på hur barns likvärdiga förutsättningar inför start i förskoleklass kan främjas.

Linda Eskilsson utses till utredare. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2019.”

 

Publicerad i familjepolitik, förskola, jämställdhet, psykisk ohälsa

Förskollärare talar ut om krisen i förskolan

child-2411855_1920
Foto: Pixabay

När makten gör allt för att få människor att agera på ett visst sätt, så blir det till slut nästan helt absurt. Fick nyligen höra från en som arbetar i förskolan att i sommar kommer ett litet barn bara få vara en ledig i en vecka, för att mamma och pappa, (som inte har några särskilda skäl till att inte ge sitt barn ledigt), har bestämt att liten ska få gå i förskola hela sommaren, samtidigt som mamma och pappa är hemma och lediga med syskonet. Det mest absurda i det hela är att eftersom föräldrarna kräver att barnet ska ha rätt till sina 30 timmar i veckan, även under sommarlovet, så måste förskolan hålla öppet för ett barn. Det är helt omöjligt att förstå varför föräldrar tror att deras lilla ska det bättre i förskolan än med sina föräldrar, sitt syskon, sin familj. Dessutom kostar det här enorma summor för skattebetalarna, pengar som skulle behövas på annat håll när snart sagt varenda kommun går med underskott.

När föräldrar agerar så här så visar det att propagandan från staten gått för långt. I flera decennier nu har föräldrar matats med att ”en förälder kan aldrig ersätta en pedagog i förskolan”, som Liberalen Nyamko Sabuni, då jämställdhetsminister, kläckte ur sig. Samma parti som var med och tog bort hemmasubventionen vårdnadsbidraget tillsammans med C, V, S och MP. För alla barn har det ju bäst i förskolan, eller hur? Gärna dygnet runt. En framtid som Annika Strandhäll, S, vill se bli verklighet för många barn inom en snar framtid. Och regeringen arbetar på med det målet, snart kommer ett förslag om försämrad föräldraförsäkring, samtidigt som de förbereder sig för att införa obligatorisk förskola för alla barn till nyanlända. (I ett första skede, sedan blir det garanterat obligatoriskt för alla).

Till sin hjälp att lura i föräldrar att förskola är det bästa för alla barn, så har staten haft ett gäng forskningsförnekare som hjälpt till att sprida en felaktig bild av små barns behov, samtidigt som all forskning om vad små barn behöver på riktigt – forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, stuvats undan. Det är ingen tillfällighet att forskningsförnekaren och professorn i bakteriologi Agnes Wold, anlitats av regeringen som expert i samband med att regeringen vill försämra föräldraförsäkringen kraftigt. Agnes Wold förnekar anknytningens betydelse och har skrivit en föräldrabok utifrån ett jämställdhetsperspektiv – där det lilla barnet ses som en biologisk fotboja som ska avlägsnas så tidigt som möjligt från föräldrarna, så de blir jämställda. Enligt den socialistiska definitionen av jämställdhet: 50-50. Boken handlar inte om det lilla barnets behov, utan är ett led i regeringens propaganda för att få föräldrar att agera ”rätt” och lämna bort barnen så tidigt som möjligt.

Viktigt också är att komma ihåg att det är lukrativt att vara forskningsförnekare och mata ut statens propaganda. Den som gör det får karriär, ära, uppdrag och tjänar mycket pengar. För att inte fakta ska nå fram till föräldrarna så har staten i andra änden sett till att det inte forskats under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på små barn. Det är ett sätt att kunna fortsätta mata ut propaganda. Norge däremot har forskat en hel del och det visar vilken farlig väg vi vandrar på i Sverige när vi stuvar undan viktig forskning. Mycket av den forskning Norge tagit fram förklarar den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och unga i Sverige.

För den som känner till allt det jag skrivit ovan, så var det extra befriande att läsa den utmärkta debattartikeln av Monica Mitlin, förskollärare:

”Ibland blir, som Foucault skrev, vansinnet den dominerande diskursen i ett samhälle. Men problemet med dominerande diskurser är förstås att de aldrig utger sig för att vara vansinniga. Det är ju därför sagor som ”Kejsarens nya kläder” en gång skrevs.

Vi sitter på ett APT på förskolan och fyller i kolumner som ska ”synliggöra måluppfyllelse”. När chefen lämnat rummet, fnissar vi. Vad ska vi dra till med där då? Vi är trötta. Vi har egentligen pratat klart för länge sen. Skratt och gråt ringer i våra öron. Älskade ungar! Som inte alls låter sig inrymmas i dessa torra kolumner.”

Vi är många som sett att Kejsaren är naken, att förskolan tagit fel väg när små barns behov fått stå tillbaka för politikernas vision om att förskolan ska ersätta föräldrarna, så att de ska gå ut och arbeta. Statens syn på det lilla barnet ”från Ax till limpa”, är kall och cynisk och det visar inte minst alla dessa metoder som införts i förskolan. Metoder som Lean och så alla dessa skolbaserade program som ska komma tillrätta med de problem som miljön i förskolan skapar i form av utagerande och oempatiska barn. Det är ingen tillfällighet att en av statens främsta forskningsförnekare – Sven Bremberg – också är en person som varit med och tagit fram skolbaserade program till förskolan, som han tjänar pengar på och som han själv rekommenderat via sin tjänst på Folkhälsoinstitutet, numera Folkhälsomyndigheten.

Så länge de anställda i förskolan hållits tillbaka av tystnadskulturen, har verkligheten inte nått ut till föräldrar. Nu kommer dock alltfler berättelser. Först ut var Christer med mångårig erfarenhet från arbete i förskolan, med sin berättelse som publicerades på Power to Parents. Med den berättelsen rämnade dammen och det blev startskottet till de åtföljande berättelserna i #pressatläge, om hur illa ställt det är i förskolan. Följt av ett väldigt delat inlägg av förskolläraren Marie Rydell, som skrev att förskolebarn har det bättre hemma.

Nu ser de allra flesta att Kejsaren är naken och att flaggskeppet ”Världens bästa förskola” håller på att sjunka. Räddningen nu är att ta helhetsgrepp på familjepolitiken. Ta bort alla beslut som politikerna fattat som aldrig byggde på små barns behov. Gör om och gör rätt. När det hette dagis hade verksamheten bättre förutsättningar, barnen mådde bättre och presterade bättre i skolan. Och sluta försöka få föräldrar att springa ännu snabbare i ekorrhjulet. Det är fullt upp som det är under småbarnsåren. De som vill måste kunna skapa sig en bättre balans med tid för barn.

Se också till att garantera att det finns alternativ i alla kommuner. Alternativ som: pedagogisk omsorg i form av familjedaghem, flerfamiljssystem, tvåfamiljssystem och hemmaomsorg.  Barn är olika och förskola passar inte alla barn, då måste det finnas alternativ, om vi vill ha friska, välmående barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Lista över forskningsförnekare

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

Norska studier om förskolan:

Stressade förskolebarn, stressas för livet

Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan