Publicerad i familjepolitik, förskola

Självklart ska små barn till föräldralediga vara hemma från förskolan under jullovet

Foto: Pixabay

En gång i tiden såg Alva Myrdal små barn springa omkring själva på gatorna, när deras mammor arbetade. Det var en orsak till att daghemmen kom till. Men någonstans på vägen så gick den ursprungligen goda tanken helt fel. Från att barnen skulle erbjudas en trygg plats att vara på när föräldrarna arbetade – så blev daghem, förskola och skola för ettåringar och ett ställe som alla barn SKULLE vara på, för att utvecklas ”normalt”.

ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi berättade på ett seminarium att hon ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent: ”Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån”.

För några år sedan gick debattens vågor höga när vissa kommuner var tvungna att införa rätt till ledighet för vissa barn. Det visade sig nämligen att många barn till föräldralediga aldrig fick vara lediga, trots att familjen saknade särskilda skäl. En del barn fick gå året om alla lov utan någon ledighet. Vuxna har lagstadgad semester, men inte små barn. Ta bara alla de som fick gå hela sommarlovet, samtidigt som föräldrarna tog semester med lillasyskonet. En pedagog berättade hur föräldrarna dök upp på förskolan med lillasyskonet och en badring hängande på vagnen: ”Nej, men vad kul, ska ni gå till stranden nu, frågade pedagogen glatt.” Var på föräldrarna svarade: ”Nej vi ska gå hem. Vi har redan varit på stranden.” Det äldre barnet fick alltså tillbringa sommarlovet i förskolan, samtidigt som föräldrarna tog semester med lillasyskonet och njöt av ledigheten.

Några år senare skruvades det till ännu mer när föräldralediga föräldrar, utan särskilda skäl, började kräva ”rätt” till 40-60 timmar i förskolan på skattebetalarnas bekostnad när de var hemma med bebis. Socialdemokraterna i Stockholm införde det hela trots massiva protester från bland annat personalen. Men personalen kördes över. Idag är det tack och lov borttaget sedan S förlorade makten i Stockholm.

Föräldern/föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Det finns inte något ett barn vill hellre än att vara med sin familj. Det är något som många föräldrar missat när förskolan hyllas och lyfts fram som det enda stället ett barn kan utvecklas på. Det här blir nu extra märkbart igen under den pandemi vi befinner oss i, som nu är riktigt allvarlig. Flera kommuner går nu ut och vädjar till föräldrar som är föräldralediga eller arbetslösa, att inte lämna barnen i förskolan under jullovet när stora delar av personalen är sjuka och några få ska klara av arbetet när det inte går att få fram vikarier.

”Vad då, jag betalar faktiskt för platsen”

”Vad då, jag betalar faktiskt för platsen”, säger en del föräldrar och glömmer hur starkt subventionerad en förskoleplats är. Om den faktiska kostnaden är cirka 12 000 kronor per månad och barn, så betalar föräldern bara en bråkdel. Och var finns omtanken och medkänslan med personalen. Det är ju ofta väldigt stora ord från förskoleföräldrar: ”Ni är våra superhjältar”, men när det kommer till handling så märks det hur lite personalen betyder, egentligen.

Det är också så anmärkningsvärt att vi i Sverige har ett system där man subventionerar föräldrar som lämnar bort sina barn med över 100 000 kronor per år från vår gemensamma skattekaka, samtidigt som den som själv ansvarar för omsorgen om sina barn får noll kronor.

Vi måste börja prata om vad små barn behöver och om hur viktiga föräldrar är för sina barn. Vi måste också börja hushålla med skattebetalarnas pengar. Vi lever i en pandemi, något som får stora konsekvenser för Sveriges ekonomi. Självklart ska inte föräldrar utan särskilda skäl kunna lämna in sina barn till förskolan på skattebetalarnas bekostnad under jullovet i det läget, samtidigt som personalen körs över och knäcks. Och om de absolut vill, så visst – men då bör kommunerna kunna skicka en förskottsfaktura à 12 000 kronor. Någonting säger mig att det där trängande behovet skulle upphöra snabbt då.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet

Läs också:

Håll barnen hemma vid jul

Slösa inte skattepengar på fullt friska föräldrar

Publicerad i förskola

Förskolan för de allra minsta – riskerna med dagens förskola

Foto: Pixabay

Det har nu gått tio år sedan boken Förskolan för de allra minsta. På gott och ont lanserades. Men boken är fortfarande lika aktuell varför vi återpublicerar den här texten och lyfter många av riskerna med att förskolan inte är utformad efter vad små barn behöver. Viktig läsning för föräldrar när de ska välja barnomsorgsalternativ till sina barn.

Måndagen den 22 februari presenterade författarna Magnus Kihlbom, Birgitta Lidholt och Gunilla Niss boken ”Förskola för de allra minsta – På gott och ont”, för föräldrar och förskolepersonal i ABF-huset. I boken redovisas aktuell forskning inom neurobiologi, utvecklingspsykologi, anknytningsteori och pedagogik och vilken negativ påverkan det har på små barn att vistas i förskolan med dagens stora barngrupper och få personal. Samtliga författare till boken, känner stor oro för hur de yngsta barnen har det i förskolan idag. 

– Barn under tre år i förskolan har inte utvärderats, enligt Socialdepartementet – ”de kan ändå inte prata”

– Barn under tre år i förskolan har inte utvärderats, enligt Socialdepartementet – ”de kan ändå inte prata” är Socialdepartementets förklaring, säger Gunilla Niss legitimerad psykolog, som arbetar inom förskolan.

Hon är upprörd över att dagens situation med stora barngrupper och få personal, får fortsätta trots att ingen tycker att det är bra.

– I en barngrupp för ett- till treåringar kan det ofta vara 18 barn och upp till 26 barn. Förr sa man ”nu är gränsen nådd” – då handlade det om 18 barn. Idag är det normen, säger Gunilla Niss.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.

– Kommunerna kan inte betros med att reglera barngruppernas storlek. De nya kunskaperna kring små barns utveckling måste in i Läroplanen, säger Magnus Kihlbom psykoanalytiker och barnpsykiater.

Magnus Kihlbom berättar vidare att biologi och psykologi går hand i hand. När barnet föds är hjärnan programmerad att söka kontakt. Hjärnans utveckling formas av samspelet och anknytningen till en vuxen och de tre första åren är de viktigaste för hjärnans utveckling. Barnet behöver inte undervisas det behöver ”bara” samspel med en vuxen, för att lära sig saker.

Det som påverkar barnens utveckling i förskolan är: 
– Barngruppens storlek
– Personaltätheten
– Kontinuiteten i vuxen-barn-relationen

Barngrupperna idag är alldeles för stora. 1972 var rekommendationen att barngruppen skulle vara maximalt 10-12 barn i ålder 0-2 ½ år. 

1984 tog kommunerna över ansvaret och därefter har det inte funnits några normer alls. Skolverket gick dock ut 2005 och rekommenderade att det ska vara maximalt 15 barn i en barngrupp.

Personaltätheten är alldeles för låg och barnen blir istället hänvisade till varandra. För att barnet ska kunna ta in nya kunskaper, så krävs det att de får en chans att göra det i det sociala samspelet med en vuxen och där är andelen barn per personal avgörande. Birgitta Lidholt, fil. dr i pedagogik, leg. psykolog och lärarutbildare, har varit ute i flera förskolor och gjort observationer och berättar;

– Vid ett tillfälle såg en pedagog i en stor barngrupp som dansade runt med ett barn, samtidigt som fem barn stod passiva runtomkring, utan att delta i leken. Det blir gärna så att med två pedagoger, så är en av dem aldrig med barnen, utan ringer efter vikarier eller håller med administration, säger hon.

Kontinuiteten är ett problem i förskolan med tanke på att det finns få yrkesgrupper som är så sjuka som pedagogerna i förskolan.

– Det skadar anknytningen när personalen är borta ofta

– Det skadar anknytningen när personalen är borta ofta och det hela tiden kommer in nya vikarier, säger Gunilla Niss.

Situationen för barnen är mycket bekymmersam. Barnen socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

– Det är förvånande att inte föräldrar går ihop och protesterar, säger Magnus Kihlbom.

Alla anser de att situationen i förskolan har varit alarmerande sedan 1990-talet.

– Det har tagit så här lång tid för oss att få ut den här informationen, eftersom vi inte velat skapa oro eller ge föräldrar skuldkänslor, säger Gunilla Niss.

Bristen på vuxenrelationer får naturligtvis konsekvenser för det lilla barnet som har extra stort behov av att få den närhet och bekräftelse som det har rätt till. Och enligt Gunilla Niss kan reaktionerna hos barnet visa sig på olika sätt.

– Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger hon.

Som en förklaring till dagens moment 22 där ingenting händer och inga protester hörs varken från föräldrar eller personal, ser de ”den ömsesidiga pakten av hänsyn” – som en förklaring. ”Personalen vill inte säga något för då riskerar de att ge föräldrarna skuldkänslor och föräldrarna säger inte något eftersom de ser att personalen sliter i den stora barngruppen och gör sitt bästa”.

– Personalen i förskolan drabbas också hårt av de stora barngrupperna och en tredjedel av all personal idag är i riskzonen för utmattningsdepression, säger Birgitta Lidholt.

Nu hoppas alla tre att politikerna ska kunna ta till sig de nya rönen kring hur betydelsefull anknytningen är och vikten av goda relationer samt fakta och forskning som finns kring affektteorier, neurobiologi, utvecklingspsykologi – allt det sammantaget bör vara grunden för vilka praktiska konsekvenser det bör få för utformningen av verksamheten.

Birgitta Lidholt skräder inte orden när hon beskriver situationen för de allra minsta i förskolan.

– Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel

– Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel. Barnen som inte blir sedda och bekräftade får dåligt självförtroende, säger hon.

När föräldrar och pedagoger slår knut på sig själva för att inte såra eller ge varandra skuldkänslor så blir naturligtvis barnen lidande. Det gör att ingen vågar se problemen eller göra något åt dem. Det som står i ”Förskolan för de allra minsta”, visar att det är hög tid för föräldrar, men även för förskolepersonalen, att ta av sig skygglapparna och våga se problemen med dagens stora barngrupper och få personal – och sätta igång och göra något åt det. Och det är precis vad Magnus Kihlbom, Birgitta Lidholt och Gunilla Niss hoppas ska ske nu.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Publicerad i anknytning, förskola, neurobiologi, psykisk ohälsa, utvecklingspsykologi

Förälder, har du koll på hur ditt barn har det i förskolan?

Foto: Pixabay

En del förskolor tävlar i förskönande beskrivningar, där verkligheten ibland är en helt annan. Flashiga hemsidor. Beskrivande texter som ger sken av att barnen får med sig livsavgörande kunskap inför skolstarten. Men i själva verkat far barnen illa på grunda av bristande omsorg.

Som en förskola beskriver sin verksamhet:

  • centrally located
    (about 450meters from Solna centrum t-bana)
  • surrounded by lots of great parks
  • Reggio Emilia inspired
  • English and Swedish speaking
  • International environment that celebrates different cultural events each year
  • Natural science and language focus

Men hur ser verkligheten ut för dessa barn i praktiken? Får de små barnen det de BEHÖVER? I den här förskolan går de varje förmiddag till närmaste park – samma park varje dag. Där trängs 40 barn i parken och har med sig cirka tre personal, som för det mesta bara står och pratar med varandra. Parken är liten och inhängnad och de tar över den helt och tränger ut alla andra som vill besöka parken. Idag såg jag två små barn som satt ner direkt på marken och såg ledsna ut. En annan liten pojke, så lugn och stillsam som sökt kontakt med mig förut och som gjort försök att smita med mig ut ur parken, försökte idag igen. Han försöker få bekräftelse, bli sedd, få omtanke och omsorg. En bit bort från de här barnen som skulle behöva varm omsorg mest av allt, står personalen (som vanligt) och pratar med varandra. Varför ser de inte vad dessa små barn behöver? De behöver närhet, värme, bekräftelse och god omsorg. ”Natural science and language focus”. Jaha ja.

En del av mig önskar att några föräldrar skulle släntra förbi i parken när den här förskolan är där, vid tiotiden och titta hur deras barn faktiskt har det. Jag har tidigare kontaktat ansvarig förskolechef och påtalat de brister jag sett under flera år, men blir naturligtvis på grund av att jag förespråkar valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ, även hemmaomsorg, misstänkliggjord för att ha en annan agenda. Men min agenda är att alltid, i alla lägen stå på de små barnens sida. Det ingår i vuxenrollen att inte svika, utan att påtala det jag ser för att försöka förbättra barnens villkor.

Förskolan är Reggio Emilia-inspirerad. Jag minns så väl hur en förskollärare berättade för mig hur det var när hon började på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Hon kom dit och dagens schema sattes upp. Barnen fick välja mellan olika ”stationer” vad de skulle göra under dagen. Måla, leka med lera och så vidare. Hon upplevde att barnen inte ens tittade på henne, de sprang bara förbi och vidare till dagens aktivitet. De vuxna passerade ändå i revy och bondande inte med barnen så barnen lade inte någon energi på dem. Hon slutade ganska omgående.

Bristerna i Reggio Emilia-pedagogiken blev också tydlig vid en studie som uppmärksammades för ett tag sedan: ”I intervjuerna blev det tydligt att det finns andra faktorer som också hindrar ett relationellt lyssnande, bland annat stora barngrupper, en stationsindelad och avdelningslös miljö och inte minst att man uttryckligen undvek att arbeta med anknytning och att omsorgsaspekten var starkt nedtonad.”
Läs mer >>

Jag tycker personligen att det är obehagligt att se hur nedtonad omsorgsbiten är i den här Reggio Emilia-inspirerade förskolan och studier visar att det kan se likadant ut på många förskolor i landet. Sedan går det inte att dra alla över en kam och det finns säkerligen förskolor som fungerar bra. Men vet vi det? Nej, egentligen inte eftersom inte någon forskat i Sverige under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn. Det enda vi kan göra därför är att jämföra med forskning som visar vad små barn behöver – och sedan titta på vad de får samt ta del av de fåtal studier som finns kring till exempel Reggio Emilia.

Jag önskar verkligen att föräldrar fick bättre kunskap om vad små barn behöver. För vad händer med ett barn som lämnas åt sitt öde, som inte får den omsorg som barnet behöver? Det som kan hända är att barnet drabbas av psykisk ohälsa senare i livet och får det svårare att klara av livets utmaningar.

I den senaste undersökningen från Unicef hamnar Sverige på plats 22 av 38 när det gäller psykisk hälsa hos barn. Trots att vi inte befunnit oss i krig på över 200 år och har en god materiell standard i Sverige, så mår många barn riktigt dåligt. Här har vi vuxna ett ansvar och det handlar om att börja titta på barnets första år. (Och glöm alla politiskt korrekta åsikter som serveras av forskningsförnekare som går maktens ärenden)

Det är enklare att bygga starka barn – än att laga trasiga vuxna.

Det är enklare att bygga starka barn – än att laga trasiga vuxna. Det är faktiskt där vi måste börja – med de första åren, anser jag. Men det är känsligt, eftersom vad små barn behöver krockar med vad staten behöver. Regeringen kör dock på med sin tvingande politik och istället för att undersöka hur små barn har det i förskolan och göra förbättringar där, så har de föreslagit ett etableringsstopp för pedagogisk omsorg. Naturligtvis helt i linje med att de tänker ta bort alla alternativ och införa obligatorisk förskola från tre års ålder. Men vi kommer även i framtiden behöva olika alternativ, eftersom barn är olika.

Nästa avsnitt av Hemmaföräldrarpodden kommer att handla om psykisk ohälsa. Har du som förälder några frågor du vill ha svar på? Skriv gärna i kommentarer här nedan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför ska alla barn tvingas in i förskolan?

Vi vet för lite hur förskolan påverkar barn

Förskollärarna slår larm: Vi hinner inte med

Psykoterapeut kritisk till antidepressiva. ”Vi experimenterar med unga människor”

Sverige brister när det gäller barns psykiska hälsa

Barn på dagis har det inte så bra som föräldrarna tror

Nej till skolplikt från tre års ålder


Ingen ser eller hör larmen från förskolan

Publicerad i förskola

Långa dagar i förskola ger fler beteendeproblem

Förskola kan kanske skada ditt barn. Men du behöver inte bli uppskrämd riktigt än. Men när flera forskare funnit att gruppbaserad omsorg i späda år gör barn mer aggressiva, då bör vi nog ändå ta en diskussion om det hela.

Madeleine Bunting

The Guardian, 4 april 2007

Att lämna sitt barn på förskola är numera helt normalt i England. Under det sista årtiondet har detta blivit den vanligaste formen av barnomsorg utanför hemmet i vårt land, med nästan dubbelt så många barn på förskola som hos dagmammor. Man beräknar att för mer än 800 000 barn i England upp till fyra år är i gruppbaserad omsorg idag, åtminstone en del av dagen. Det är nära en tredjedel av den här åldersgruppen.

Samtidigt har flera studier i olika länder rapporterat likartade slutsatser, nämligen att gruppbaserad omsorg av barn har långvariga negativa följder. Detta är inte något man gärna läser som förälder. Men nu har det återigen blivit uppenbart att det är så. I USA har man, i den senaste delundersökningen i världens mest omfattande studie av hur gruppbaserad omsorg påverkar barnets utveckling, funnit att barn som varit i gruppbaserad omsorg, till exempel i förskola, tiden innan skolstart, uppvisar större risk att bli aggressiva och störande när de kommit i skolåldern och att det fortfarande är märkbart även hos tolvåringar. Det verkligt oroande i den här undersökningen är att de negativa följderna sitter i så länge.

Ju mer tid ett barn har varit i gruppbaserad omsorg, mer än 10 timmar i veckan, desto större risk är det att lärarna rapporterar att barnets beteende i skolan är störande. Även om omsorgen varit av god kvalitet, märks det tydligt. Det är fråga om en liten men påtaglig skillnad. Det forskarna varnar för är inte att några kommer växa upp till ”yxmördare eller våldtäktsmän”, med det handlar om miljoner barn som blir mer besvärliga i skolan än de skulle ha varit annars.

Bland de stora och verkligt svåra frågorna är alltså denna: Har förhållandet att allt fler barn tagits omhand på förskola lett till sociala problem, till exempel när lärare nu rapporterar om sämre beteende i klassrummet, eller att mobbingen ökar? En annan oroande fråga är om det här kan ha haft en påverkan, när mentala problem blivit vanligare bland tonåringar både här och i USA.

Kommande avsnitt av detta forskningsprojekt från US National Institute of Child Health and Human Development (NICHD) ska följa barnen upp i gymnasieåldern och då visa om de får en besvärligare period även där.

All forskning på senare år har pekat i samma riktning. Den ovan refererade delstudien från NICHD har sedan 1991 följt 1 300 barn. I en engelsk statlig undersökning som följt barn från treårsåldern upp till sju års ålder, har man dragit likartade slutsatser. Förra året kunde Penelope Leach lägga fram en undersökning vid Oxfords universitet som även den visar att det är något med gruppbaserad omvårdnad som gör att barnen får fler beteendestörningar längre fram i livet.

Undersökningen vid NICHD visar också att hög kvalitet i förskolan inte, som många hävdat, förbättrar barnets studieresultat. När barnet blivit tolv år har nästan alla kunskapsmässiga fördelar av tiden i förskolan försvunnit, trots att de fanns när barnet var yngre. Det finns ett undantag från detta – en bra förskolemiljö leder till bättre ordförråd hos tolvåringen.

Även om barnet lämnas över till andra former av barnomsorg utanför hemmet kan det få negativa effekter de första åren. Men de försvinner med tiden. Så är dock inte fallet om barnet går i förskola. Det tycks vara något speciellt med gruppbaserad barnomsorg. Det är inte fråga om sämre vårdkvalitet: forskarna har beaktat den möjligheten. Inte heller är det föräldrarnas omvårdnad. Man skulle ju kunna tänka sig att stressade trötta föräldrar hämtar upp barnen på väg från arbetet – men undersökningen har tagit hänsyn även till den möjligheten.

Då finns det två möjliga förklaringar kvar, även om båda kräver fortsatt forskning. För det första kan det handla om den gruppdynamik som uppkommer när små barn ska vara tillsammans: en sorts stridslysten ta-för-sig-inställning, som om den inte bemöts korrekt resulterar i större aggressivitet under hela barndomen.

En annan möjlighet är att gruppbaserad omvårdnad i sig är stressande, så att barnens kortisolnivåer blir högre.

Det finns inte någon anledning till panik. Det finns utan tvivel positiva effekter också, till exempel när ett barn inte längre behöver leva i stor fattigdom, eftersom barnet ensamstående mamma kan arbeta när hon har barnomsorg. Fördelarna är då säkerligen större än alla risker med förskolan.

Vi borde nog få en vapenvila i vad man kallat ”barnomsorgskriget”, så att vi kan få reda ut vilka åtgärder vi bör vidta. Kan det till exempel finnas sätt att undvika de negativa konsekvenserna: kanske mer personal och mindre barngrupper? Kan man göra det mer lönsamt att vara dagbarnvårdare, för att slippa stora barngrupper?  Går det att göra det lättare för föräldrar att vara hemma mer under de första åren?

Hela den här frågan är emotionellt explosiv – den tar tag i hjärterötterna även hos den tryggaste förälder – och forskningen har ofta varit partisk. Hittills har man från politiskt håll alltid hävdat att en ökad kvalitet på förskola räcker för att motverka det som forskningen har kommit fram till – men det är inte hållbart längre. UNICEF listade Storbritannien som sämsta land att vara barn i. Det gav oss ångest att höra det. Men nu behöver vi få en mycket hederligare debatt om barnomsorgen i vårt land.

Fakta

The NICHD Study of Early Child Care and Youth Development

Läs också:

Många risker med långa dagar


Stressade förskolebarn kan stressas för livet

Personal: Barnen går för långa dagar på förskolan

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem

Ny forskning om förskolan behövs

Publicerad i förskola, hemmaomsorg, pandemi, pedagogisk omsorg

Så fixar du hemmatiden under pandemin

Foto: Pixabay

I en tid när Sverige drabbats av en pandemi, så får nu allt fler föräldrar ta hem sina barn från förskola och pedagogisk omsorg. Många upplever det som lite chockartat jobbigt och andra oroar sig över att barnen missar viktig pedagogik. Därför kan det vara bra att ta del av den fakta som finns kring vad små barn behöver – egentligen.

Fakta om människobarnets utveckling
Människobarnet föds egentligen alldeles för tidigt och är det hjälplösaste av alla däggdjursungar. Egentligen skulle människobarnet behöva ligga kvar i magen ett år till, men det klarar inte kvinnokroppen av, så våra ungar föds innan de är fullt utvecklade. Första året för människobarnet handlar därför om att ”komma ikapp” och lära sig de baskunskaper som vi däggdjur behöver, som att få styrsel på kroppen och kunna sitta och gå till exempel.

Mellan ett- och tvåårsåldern sker det sedan en enorm utveckling av hjärnan. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till föräldrarna (eller andra vuxna som tar hand om barnet). Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.
(Stewart-Brown 2008). För att små barn ska utvecklas optimalt behöver det lilla barnet: kärlek, närhet, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som vägleder barnet ut i världen.

Av någon anledning tror en majoritet av Sveriges föräldrar att små barn måste gå i förskola för att utvecklas normalt, trots att däggdjuret homo sapiens framgångsrecept jämfört med andra däggdjursarter är just vår långa barndom, i trygg omvårdnad hos föräldrar och övrig familj, varit ett framgångsrecept i hundratusentals år. Förskola är ett relativt nytt fenomen sedan några decennier tillbaka, som ännu inte utvärderats i Sverige. Det finns idag inte någon forskning gjord under de senaste 30 åren i Sverige på vilken effekt förskola har på barn. Men det vi vet från forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi – är att om små barn inte får det de behöver under sina första år, så ökar risken för beteendeproblem i skolan och psykisk ohälsa. Och det är precis de saker vi ser öka sedan förskola i allt tidigare ålder, allt längre dagar, för allt fler barn – blev allt vanligare. Beteendeproblemen i skolan har ökat och barns psykiska hälsa blir allt sämre.

Om man tittar specifikt på vad små barn behöver för att utvecklas optimalt och sedan tittar vad de får när de tillbringar det mesta av sin vakna tid i förskolan, så kan man blir det lättare att förstå att hemmaomsorg fungerar alldeles utmärkt. Ny forskning i Norge stödjer också tesen att det finns många risker med förskola. Stora barngrupper, långa dagar, buller och stress – har visat sig ha negativ påverkan på barnens välmående och utveckling. Även tidigare forskning som NICHD-studien visar på samma sak. Jay Belsky har också visat på många risker med gruppbaserad omsorg.

Som förälder kan det vara viktigt att komma ihåg att du är den viktigaste personen i ditt barns liv. Det finns inte någon person som barnet hellre vill vara med än dig. Det första året är spännande – men det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra.

Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken: hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken. Det håller ofta även de som arbetar inom förskolan med om och som en förskollärare skrev: Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen.

Så det här att fler har barnen hemma nu är absolut en utmaning, även för de som är vana att hemmaomsorg. Livet är upp och ner nu för de allra flesta. Följ gärna Hemmaföräldrars nätverks blogg: Hemmaförskola och ta del av tips kring olika saker man kan hitta på hemma med barnen. Mycket handlar om att skapa en ny vardag, med nya rutiner i det kaos vi befinner oss i nu. Har du som förskoleförälder frågor kring hemmalivet? Ställ dem gärna här under i kommenterar så hjälper vi hemmaföräldrar dig gärna så hemmatiden med barnen blir så bra som möjligt. Kanske kan det här till och med visa att det går att skapa en annan tillvaro utanför ekorrhjulet med mer tid för barnen. Lätt är det inte att förändra sin tillvaro och naturligtvis blir det tuffare när det inte är självvalt. Men tillsammans kan vi föräldrar göra skillnad. Vi får hjälpas åt helt enkelt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hemmaförskola

Till dig som vill hoppa av ekorrhjulet – så gör du

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss?

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Ny forskning om förskolan behövs

Norska studier om förskolans effekt:
Stressade förskolebarn kan stressas för livet
Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan
Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen

Homo sapiens framgångsrecept

NICHD-studien

Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga

Många risker med långa dagar i förskola

Små barn får inte det de behöver i förskolan

Barnen kan inte vänta – tänk utanför ramarna

Fortsatt diskriminering av barn med olika behov

Fler barn inte alltid det bästa

Ge förskolan rätt resurser

Hög tid för en ny familjepolitik

Dålig idé av S att slopa alternativen i familjepolitiken






Publicerad i BVC, familjepolitik, förskola

Det ingår i BVCs uppdrag att påverka föräldrar att välja förskola

music-1831221_640
Foto: Pixabay

Har du som förälder varit på BVC och fått höra att: ”Det är dags för förskola för ditt barn nu”. Bara så där, som att det var en självklarhet. Du som förälder kanske känner med din magkänsla att det inte är dags, men professionen säger något annat. Och professionen säger väl allt det här byggt på vetenskaplig grund, eller hur, tänker du kanske. Men så är det inte. BVC har ett uppdrag att försöka påverka dig och deras råd bygger på ideologi – inte på fakta om vad små behöver. 

Ditt barn kanske är infektionskänsligt. BVC: ”Men då är ju förskola utmärkt för att träna immunförsvaret”.

Ditt barn kanske har en försenad språkutveckling. BVC: ”Ja men då är ju förskola det bästa, för när barnet inte har trygga föräldrar omkring som förstår vad barnet säger så kommer barnet TVINGAS att börja prata”.

Ovanstående är några exempel på vad föräldrar har fått höra vid BVC-besök. Alla som är lite inlästa på vad små barn behöver förstår att det här är helt uppåt väggarna. Träna immunförsvaret gör man genom att få lagom doser av sjukdomar, får du ständiga sjukdomar som dessutom hela tiden kräver antibiotika så slås immunförsvaret snarare ut, då antibiotikan dödar även de goda bakterierna som ÄR immunförsvaret. Och språkutvecklingen är något som är det första som tar skada i en stor barngrupp, eftersom språket utvecklas i socialt samspel med en vuxen via spegelneuronerna. Men varför ger då BVC-sköterskor råd som får det att låta som förskolan är lösningen på allt?

Jo, för att de är politiskt styrda och agerar enligt regeringens rekommendationer. Den ideologiska bakgrunden bakom rådet att alla barn ska in i förskolan, bygger på att det är så makten tror att jämställdhet uppnås. Så länge föräldrarna är lika lite med barnen, så blir vi jämställda. Men det finns naturligtvis mängder med andra sätt att uppnå jämställdhet.

Regeringen har tagit fram en rikshandbok för de som arbetar på BVC – och så här står det till exempel i riktlinjerna kring 10-månaderskontrollen:
Barnomsorg: Läroplan för förskolan

En annan sak handlar om att ”identifiera skyddsfaktorer” och då nämns ”en bra förskola” som en skyddsfaktor. Men för barn som inte mår bra i förskolegrupper kan förskola aldrig bli en skyddsfaktor, inte ens om den tillhör de få idag som faktiskt har rätt förutsättningar att bedriva verksamhet.

Jag tänker som så borde de inte stå, Barnomsorg: Informera om olika barnomsorgsalternativ och att barn är olika samt att vissa barn inte mår bra i förskolegrupper.

DET skulle stärka föräldrar att våga följa sin magkänsla. Men näe, målet är bara att få in alla barn i förskolan, så då ska man bara prata om att den har en läroplan. (Men inte alla förskolor har inte ens en förskollärare, eller en förskollärare som leder arbetet). Och läroplanen är inte utformade efter små barns behov och styr alltså inte att de små barnen i förskolan får det de behöver. Här används inte BVC på ett korrekt sätt, utan blir en del av regeringens propagandamaskineri.

Om man tittar på forskning om vad små barn behöver, så är det närhet, kärlek, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som vägleder barnet ut i världen. De allra flesta inser nog att det är bitar som en förskola med stora barngrupper och få personal har svårt att erbjuda.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan påstås vara lösningen på allt numera

BVC ska hjälpa till så fler föräldrar väljer förskola

Professor Ulla Waldenström: ”Vi vet för lite hur förskolan påverkar barnen”

Problem med förskolan slätas över

Förskola för de allra minsta på gott och ont

Spegelneuroner styr språkets utveckling

Ny forskning om förskolan behövs

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss som mest?

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Publicerad i familjepolitik, förskola

När föräldrar tappar sin magkänsla lämnas barnen skyddslösa

crying-572342_640
Foto: Pixabay

Det är något ofattbart otäckt varje gång en ny pedofil upptäcks i förskolan. Ja, det är naturligtvis lika otäckt var det än sker. Men när skolplikten från tre års ålder väntar runt hörnet, samtidigt som vi har en extremt styrande familjepolitik som med ekonomiska styrmedel förmår en majoritet av alla föräldrar att lämna sina små ettåringar till förskolan, är det extra läskigt. Man får inte tvinga ifrån föräldrar det käraste de har och sedan låta barnen hamna i en miljö som är rena helvetet på jorden.

Den senaste förskolepedofilen har varit i kontakt med över 100 barn under de fem år han arbetat i Botkyrka. Innan dess blev han anmäld för övergrepp mot barn när han jobbade i Ekerö. Och nu rapporterar SvD att han arbetat med förskolebarn i 17 års tid! Det finns så många kardinalfel här så jag vet inte ens var jag ska börja. Ibland får jag en känsla av att många hellre putsar på förskolans rykte och vill vara rädda om det, än att de på allvar vill ta tag i alla problem som förskolan dignar under. Där det här är det absolut värsta. Den där ideologiska övertron att 50-50 av allt är lika med jämställdhet kanske faktiskt också spökar. Förskolor med manlig personal kan glänsa lite extra med att de är jämställda och kommunpolitikerna kan plocka politiska poäng. Men det viktigaste är inte vilket kön personalen har i förskolan, utan att barnen får bra omsorg och är trygga.

I Facebook-grupper som handlar om förskolan (Förskolan.se och Förskoleupproret) slår ofta tystnadskulturen till som slägghammare när någon lyfter ett nytt fall. Sedan upprepar sig ett välbekant mönster som jag sett nu under mer än två decennier. Några skriver ivrigt hur viktigt det är att ännu fler män ska börja jobba i förskolan. Andra flyttar fokus och pratar om att fler övergrepp sker i hemmet. Sedan börjar man skriva om hur synd det är om personalen och i synnerhet all manlig personal, ”för nu kommer alla titta snett på dem”. Till sist är det synd om föräldrarna.

Men vem pratar om barnen.

Pedofilen i Botkyrka har härjat fritt i fem år på sin senaste arbetsplats. Det betyder att vissa barn rent teoretiskt kan ha blivit utsatta under hela sin barndom för grova övergrepp, samtidigt som de filmats och fotograferats. Jag ställer mig till 100 procent på barnens sida. De vuxna får hantera sina känslor själva. För det värsta sveket av allt är att många av barnen signalerat att något var allvarligt fel. De har förtvivlat försökt förmedla till sina föräldrar att de inte vill bli lämnade – men de har lämnats ändå. Föräldrar tränas nämligen tidigt i att ignorera sin magkänsla, i vårt land. Det börjar redan vid inskolningen i förskolan: ”Lita på professionen”, får föräldrar höra – och så lär de sig stänga av sin magkänsla när de lämnar sin gråtande ettåring.

I det senaste fallet så har vissa föräldrar dessutom fått övertydliga bevis på att något är allvarligt fel, men ändå inte agerat eftersom personalen sagt att allt var okej. Könshår på kläderna, röda underliv, barn som slutar äta, barn som tappar hår, barn som hela tiden kissar på sig. Men professionen sa att de skulle vara lugna – och då stängde de av sin magkänsla.

De borde ha rivit upp himmel och jord, hållit sina barn hemma och ringt polisen.

”Men, va” Skammade du just dessa föräldrar. Va! Va! Har de inte lidit tillräckligt”, kanske någon tänker och känner stark ilska mot att jag vågar säga det som vi inte får – att föräldrarna borde ha agerat. (Vi ska ju prata om att det behövs fler män i förskolan – det är ju så man ska säga varje gång en pedofil upptäcks).

– Nej jag skammar verkligen inte föräldrar. Jag ser och förstår hur de styrts att ignorera sin magkänsla, men ska vi få till en förändring så måste någon säga just precis det här att det ÄR föräldrarnas sak att reagera och agera. De ska lita till sin magkänsla mer än till vad personalen säger. Föräldrarna har det yttersta ansvaret att skydda sina barn. Vi måste också våga prata om hur viktigt det är att lyssna in vad barnen signalerar. Och som vuxna måste klara av att diskutera problemet med pedofiler i förskolan på ett nyanserat och balanserat sätt.

Om vi inte tar den här diskussionen nu, utan låter det sluta i den vanliga smörjan av snickedisnackande, så kommer problemen fortsätta och fel personer söka sig till yrken där det finns barn. Det räcker nu och det är dags att vi vuxna går samman och står upp för de allra minsta. Svårare är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Nej till skolplikt från tre års ålder

Hållbar familjepolitik: Med barnen som insats

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Läs också:
Ett urval – finns hur mycket som helst under årens lopp

1999: Dagispedofil i Örebro

2003: Nya anklagelser mot förskolepedofil i Helsingborg

2004: Systrarna blev offer för dagispedofil

2004: Pedofiler avslöjade på minst åtta dagis

2005: Dömd dagispedofil häktad igen 2009: Förskolepedofil bloggar om sitt arbete på en förskola

2006: Pedofil jobbade på dagis

2009: Förskolepedofil i Jönköping

2010: Dagispedofil i Stockholm

2011: Bloggande förskolepedofil fast

2014: Förstår inte hur det kunde hända

2014: Förskolepedofil i Nacka misshandlad

2014: Dottern blev utnyttjad men mannen gick fri

2014: Förskolepedofil i Borås tycker själv att han är frisk

2015: Förskolepedofil i Malmö

2015: Pedofilmisstänkt har jobbat på 26 förskolor

2015: Forskare efter pedofilskandal: ”Vi måste prata om det”

2016: Fortsatt rättspsykiatrisk vård för förskolepedofil

2016: Förskolepedofil i Upplands Bro

2016: Förskolepedofil i Eskilstuna

2017: Misstänkt pedofil får jobba med barn under utredning

2018: Förskolepedofil i Sollentuna

2019: Pedofil i öppenvård sökte upp förskola

2019: Ny förskolepedofil upptäckt i Kristianstad

2020: Förskolepedofil i Botkyrka

2020: Föräldrar: Vi har varnat länge

Publicerad i förskola, skola

Mer förskola ger inte bättre matematikkunskaper

girl-3718526_640
Foto: Pixabay

Ibland blir det tröttsamt med all vilseledande information som matas ut till föräldrar. Nu senast via Tidningen Förskolan som okritiskt presenterar ett mastersarbete från en student som fakta: ”Mer förskola ger bättre matematikkunskaper”. Sanningen är att trots att en majoritet gått heltid i förskola under de senaste decennierna, så har matematikkunskaperna försämrats.

Den stora utmaningen för studenten var tydligen att ”identifiera en grupp som haft begränsad tillgång till förskola”. Så studien bygger helt enkelt på att han tittade på de barn som inte fick gå i förskola, eller fick minskad tid, när de fick syskon och så jämförde han med de som gått heltid. Grupperna jämfördes i de nationella proven samt i vilka slutbetyg de fått i årskurs 9.

Och enligt studenten kom han fram till följande:
”– Det som gick att säga med statistisk säkerhet gällde framför allt att man kunde se positiva resultat på nationella proven i matematik i årskurs 9 hos dem som hade ökad tillgång till förskola. Effekten rör sig om ungefär ett halvt betygssteg uppåt.”

Rör sig om ungefär halvt betygssteg uppåt i nationella proven hos barn som gått heltid i förskola. Sedan är frågan vad mycket tid är i förskola. Är det 40 timmar i veckan, eller 50, 60, eller är det dygnet-runt-förskolor som anses ge det bästa resultatet?

Det är heller inte någon analys av barn som gått i förskola vs haft hemmaomsorg, utan en jämförelse mellan förskolebarn.

Om det skulle stämma att barn som gått mer tid i förskola blir duktigare i matematik, så borde det ju märkas i matematikresultaten rent generellt. Vistelsetiderna i förskolan har ju ökat kraftigt sedan maxtaxan infördes. Men så ser det inte ut.

16 april 2019 kom en ny rapport från Skolverket som visade på följande:

”Under de senaste 20 åren har svenska grundskoleelever blivit allt sämre, visar en rapport som Skolverket presenterade nyligen. Främst har eleverna hamnat efter när det gäller kunskaper i matematik och i andra naturvetenskapliga ämnen.”

Verkligheten och sanningen stämmer alltså inte alls överens med de slutsatser som den här studenten presenterade och ännu ett försök att vilseleda föräldrar har därmed avslöjats.

Det är väl bara att konstatera att:

”Med statistik kan man bevisa vad som helst. Mark Twain lär en gång ha sagt att ”det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik”.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Har du tröttnat på all falsk information som matas ut i media? Stötta mig i mitt arbete med att skriva en bok med fakta om vad små barn behöver. Bli en patreon. Läs mer >>

Läs också:

NICHD-studien

Norsk förskolestudie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Stressade förskolebarn stressas för livet. Ny forskning i Norge

Norsk studie: Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan

Svenska elever allt sämre i matematik

Alarmerande trend: Svenska elever allt sämre på matte

Publicerad i fake news, familjepolitik, förskola

Fake news att regeringen inte planerar för obligatorisk förskola för vissa barn

warning-2284170_640
Foto: Pixabay

Varje statsapparat har sina lierade som hjälper makten att genomföra kontroversiella och ibland direkt skadliga beslut, gärna innan protesterna slår till och makten riskerar att tvingas ändra sig. Ibland kallas dessa personer som ställer sig på maktens sida mot gräsrötterna, för ”nyttiga idioter”. Lite elakt och hårt kan jag tycka, men faktum är att det inte blir bra när människor tar den här rollen, för makten har alla resurser att nå ut och det har inte gräsrötterna.

Nu senast har makten fått stöd på nätet från ett litet gäng som sprider att det är fake news att regeringen tänker införa obligatorisk förskola från tre års ålder för en viss grupp barn. Dessa personer gör sig nyttiga genom att sprida att det inte alls handlar om att förskolan ska bli obligatorisk = tvingande, utan det handlar bara om att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola från tre års ålder till nyanländas barn.

FAKE NEWS!

När de sprider det här, så sprider de fake news, för det är helt enkelt inte sant. Regeringen har visst ett förslag att göra förskolan obligatorisk för vissa barn från tre års ålder. De utreder just nu HUR ett obligatorium kan utformas. Aftonbladet har sammanfattat allt väldigt tydligt här >>

Regeringens plan B däremot om det inte går att rent lagligen tvångsseparera små barn från föräldrarna för placering i förskola, eller om protesterna blir för stora  – är att det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda förskola från tre års ålder. Men det är som sagt plan B och inte det som gäller nu.

Just nu handlar det om att utreda och föreslå hur obligatorium kan utformas.

Rätt ska vara rätt och att sprida fake news att regeringen inte planerar obligatorisk förskola för en viss grupp barn, är rent skamligt.

Sedan kan det vara bra att känna till hur makten arbetade när de införde den obligatoriska förskoleklassen. Vad hade hänt på 90-talet om de sagt: ”Vi tänker införa skolplikt från sex års ålder?

Det hade blivit starka protester.

Då tog man en annan väg. Man sa att man skulle införa frivillig sexårsverksamhet i skolan för alla barn från sex års ålder. Frivillig. Sedan ändrade man direkt på förskolans utformning och voilà så fick alla barn bara gå från 1-5 års ålder. På så sätt tvingades alla ”välja” sexårsverksamhet i skolan (om de nu inte skulle säga upp sig från jobbet och ta hem sina femåringar) och snabbt gick politikerna ut och pratade om vilken succé förskoleklassen blivit: ”Alla väljer sexårs i skolan”. (Utom hemmabarnen eller barnen i andra verksamheter som stod över).

När det gått några år så kom då det som vissa av oss förstått direkt, förslaget om att göra sexårs till en obligatorisk verksamhet, ”för alla går ju där redan”. (Ja, utom några hemmabarn då som av olika orsaker valt att vänta, men som nu tvingades in).

Med tanke på hur regeringen arbetat tidigare samt hur de i decennier pratat om att göra förskolan obligatorisk från tre års ålder, så är det ganska logiskt att om de lyckas göra förskolan obligatorisk för ytterligare en grupp barn (idag är det cirka två procent som har hemmaomsorg och hoppar över/väntar med förskola) – så kommer förslaget om att göra den obligatorisk för alla: ”för alla barn går ju redan där”.

Så nej, det är inte fake news att regeringen har planer på att framöver göra även förskolan obligatorisk för även den lilla grupp som inte går där idag, utan har hemmaomsorg eller går i annan pedagogisk verksamhet. Det ligger i pipeline enligt den ideologi de har att barn har det bäst på förskolan och att vi bara ska ha en enda barnomsorgsmodell: förskola för alla barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Första steget mot obligatorisk förskola

Utredning om obligatorisk förskola tillsätts snart

Danska förebilden till Sveriges förslag

”Inför obligatorisk förskola från 3 års ålder.
Det föreslår Gabriel Wikström, S.
– Barn ska ha samma förutsättningar oavsett föräldrarnas politiska och religiösa övertygelser, säger han.”

Publicerad i förskola

Trodde dottern hade det bra i förskolan: ”Det var en stor fet lögn!”

2467492648_c6b7b78c5d_c
Foto: Clappstar (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Genrebild)

I Sverige har vi inte forskat under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn. Än mindre har någon journalist ”wallraffat” på en svensk förskola för att se vad som egentligen försiggår bakom kulisserna. Något som kanske borde vara aktuellt med tanke på alla larm från personalen om att de inte har rätt förutsättningar att ge barnen bra dagar. I Danmark valde man dock att filma i smyg hur en liten flickas inskolning var, egentligen.

Trodde dottern hade det bra i förskolan: – Det var en stor fet lögn!

En liten flicka grät i nästan en timme under en av sina första inskolningsdagar i förskolan. Hon blev avvisad, tilltalades på ett kränkande sätt och lyftes upp i armen av en pedagog.

Oliver Benner hade sagt till personalen i förskolan att det bara var att ringa om det var blev några problem. Men han hörde aldrig ifrån personalen och trodde att dotterns inskolning gick bra.

Sanningen var en helt annan. För dottern grät i stort sett oavbrutet i 50 minuter sedan pappan lämnat henne och personalen avvisade henne när hon sökte tröst. En pedagog kallade henne ”bortskämd” och ”otroligt egoistisk”. Satte ner henne hårt och lyfte ävem upp henne i armen. Det visar en dold filminspelning som danska TV 2 gjorde.

En inblick i en dold verklighet

I januari lämnades Olivers och Anne Benners 14 månader gamla dotter på en förskola i Köpenhamn i Danmark. Föräldrarna visste att det var något som inte var riktigt bra eftersom dottern hade gråtit en del. Men de fick ändå ett intryck av att inskolningen gick bra.

– Du tror att det går bra och du förväntar dig att de ska vara ärliga när du kommer och hämtar, säger Anne Benner.

Men via en dold filminspelning, som TV 2 visade för dem, har föräldrarna nu fått en unik inblick i sin dotters vardag på förskolan. En inblick i en för dem okänd verklighet som chockat dem.

– När du ser att det dyrbaraste du har i världen i princip bli misshandlad, där hon inte ens får sina basala behov uppfyllda, så är jag övertygad om att vilken förälder som helst skulle känna en enorm frustration och ilska, säger Oliver Benner.

I dokumentären ”Förskolor bakom fasaden”, har TV 2 undersökt två förskolor i Köpenhamn med hjälp av en dold kamera. Filminspelningarna gjordes av en pedagog som i samarbete med TV 2 anställdes på förskolorna. En av förskolorna var den Oliver och Anne Benner valt åt sin dotter.

Här återberättar vi händelsen som drabbade deras dotter under de två timmar som hon var i förskolan. Du kan se de dolda filminspelningarna vartefter – tidsangivelserna i det övre vänstra hörnet av videoklippen visar hur länge dottern varit i förskolan.

Dottern gråter, men blir inte tröstad

Klockan 9 på morgonen kommer Oliver Benner till förskolan för att lämna sin dotter. Hon tas emot av en erfaren assistent och en pedagog.

– Vi pratade om att vi får se hur det går under dagen och att vi var hemma, så det var bara att ringa om det var något, säger Oliver Benner.

Han ber alltså personalen att ringa om det uppstår några problem och lämnar sedan förskolan. Under de första minuterna pappan gått iväg försöker pedagogen i förskolan att trösta Oliver och Anne Benners dotter. Pedagogen försöker flera gånger leka med henne och tar men henne ut i korridoren en gång. Men flickan bara gråter och ropar på mamma och pappa.

Även den pedagog som har ansvaret i förskolan försöker trösta flickan en gång, men utan framgång. Pedagogen försöker då varken hjälpa eller ge råd till hur assistenten ska lugna ner flickan.

När barnen i förskolan samlas för att äta frukost, kommer flickan återigen till pedagogen som sitter och skär frukt till barnen.

– Det finns andra barn än du här. Vi är väl medvetna om att du är bortskämd, säger hon till flickan som fortsätter att gråta.

Flickan vänder sig då återigen, pekar på dörren och ropar ”mamma” och ”pappa”. Då har det gått en kvart sedan lämnade pappan lämnade förskolan. Om och om igen söker flickan tröst, men blir avvisad. Pedagogen lyfter den lilla flickan att dra i armen och rycker flera gånger till sig sin egen armen när flickan rör vid henne.

Personalen tröstar inte barnet

Efter en halvtimme är det en samling i förskolan. Dottern har gråtit nästan oavbrutet sedan hon lämnades. Pedagogen sitter på en madrass samtidigt som några av de andra barnen leker bredvid. Flickan får inte någon tröst och springer flera gånger ut i korridoren för att leta efter sin pappa.

Hon springer tillbaka till pedagogen som fortfarande inte försöker trösta henne. Istället lyfter pedagogen upp flickan och sätter ner henne hårt på madrassen. Pedagogen säger upprepade gånger till flickan att sluta gråta och vara tyst:

– Vet du vad, jag kan inte höra vad de andra barnen säger. Du är en otroligt egoistisk.

Efter två timmar hämtar Oliver sin dotter

Efter 50 minuter anländer en ny pedagog till förskolan. Hon tar upp flickan, som blir lite lugnare. Men hon är fortfarande väldigt ledsen och gråter. Klockan 11 – två timmar efter att hon lämnats – kommer Oliver Benner för att hämta sin dotter.

– Men, har du redan vant dig vid hur det är? säger han.

Den första pedagogen väntar med att berätta, medan den andra säger att det har gått bra. Pedagogen säger sedan att flickan varit väldigt ledsen.

Psykolog anser det barnet utsatts för kan vara skadligt.

TV 2 har visat filminspelningarna för Lone Hygum, som har 15 års erfarenhet som psykolog av att observera barn i förskolan. Hon blir skakad över vad hon ser

– Det är hemskt. Jag står knappt ut med att titta. Jag kan helt enkelt inte. Jag kan inte förstå att man inte hjälper barnet.

– Flickan är helt utelämnad till sig själv, hon hånas, får höra att hon ska skämmas, blir tilltalad på ett kränkande sätt och tagen hårt i armen, säger Lone Hygum.

Hon anser att det handlar om omsorgssvikt.

– Det är verkligen obehagligt. Tänk dig ett litet barn som ska vara ifrån sina trygga anknytningspersoner för första gången i livet och som sedan råkar ut för något sådant här – alldeles ensam och utan någon som hjälper henne, säger Lone Hygum, som anser att situationen kan vara direkt skadligt för flickan.

– Till slut är hon helt utmattad. Du kan ju se att hon inte har några krafter kvar. ”Pappa” är det enda hon snyftande kan få fram till slut. Hon har inte någon energi kvar för att gråta hysteriskt.

– När barn ger upp hoppet att få hjälp, är det dags att bli riktigt orolig, säger Lone Hygum.

Hämtade sin dotter direkt

Föräldrarna hade hittills varit nöjda med förskolan. När TV 2s visade filminspelningen förändrades deras uppfattning om förskolan och de kände sig förda bakom ljuset.

– Du känner dig förrådd. Det är en stor, fet lögn som du blivit serverad, säger Oliver Benner.

– Vi är inte misstänksamma av naturen. Men du önskar att du hade varit lite mer misstänksam, när det nu fanns anledning till det, säger Anne.

Oliver och Anne Benner tog omedelbart konsekvensen efter att ha sett filminspelningarna.

– Vi åkte och hämtade henne direkt och tog alla hennes saker och gick. Och sa upp hennes plats, säger Anne.

Köpenhamns stad: Det här är omsorgssvikt

TV 2 har även visat filminspelningarna för områdeschefen för barn- och ungdomsförvaltningen i Köpenhamns kommun, Kate Obeid. Hon erkänner att behandlingen av Oliver och Anne Benners dotter inte lever upp till Köpenhamns kommuns kvalitetskrav för förskolan.

Vad vill du som ansvarig för den här förskolan säga till föräldrarna som nu för första gången får se hur ni tagit hand om deras barn?

– Jag kan bara beklaga det djupt. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag var förälder till det här barnet. Det finns inga ursäkter.

Skulle du kalla det för omsorgssvikt?

– Ja, i den här situationen får barnet inte den omsorg som barnet borde ha fått och det är omsorgssvikt.

Hur passar de ord in ni själva använder som omsorg och positiv vuxenkontakt?

– Det är inte det vi ser i det här klippet.

Du är ju chef över för det här området. Hur känner du inför det du ser?

– Det känns inte alls bra.

Vem ansvarar för att förhållandena är så här för det här barnet?

– Det är det flera som har ansvaret för. Jag har det övergripande ansvaret. Det finns några chefer som ansvarar för att saker åtgärdas när det förekommer något som inte är acceptabelt. Det är också övriga medarbetare som har ett arbetsförhållande med varandra, som har ett ansvar för att säga något och säger ifrån, när man ser något som inte är som det ska.

Översättning: Madeleine Lidman

Se de dolda filminspelningarna >>

Läs också:

Namninsamling: Nej till obligatorisk förskola från tre års ålder

En del barn får separationssår och stresskador för livet