
Föräldraskap är synonymt med dåligt samvete. Det kommer att följa dig som förälder hela livet. Därför gäller det tidigt att möta känslor med reflektion (att fundera ett varv helt enkelt). Att undvika alla jobbiga känslor skadar bara och genom att möta känslorna, fundera över dem och hantera och stoppa undan dem, så kommer du som förälder att växa och bli tryggare i dig själv.
I Hemmaföräldrars nätverk – originalet möts mängder med föräldrar som delar sina tankar kring vardagen. Många har inte en granne som de kan kila in till och sitta ner hos en stund och prata om livet. De skriver därför sina funderingar i den Facebook-grupp (vi har många för olika ämnen) som Hemmaföräldrars nätverk har – och då händer det något spännande. Även känsliga ämnen skrivs utan trigger warnings. Det kräver mer av mig som admin, en tid jag inte alltid riktigt har, så därför skriver jag och påminner ibland om hur det är tänkt att gruppen ska fungera.
Kanske är det så att många av dagens vuxna själva inte fått hjälp med sin känsloreglering som barn (du kan läsa mer här om vad känsloreglering är. Eller så har vi ett tryck på oss ovanifrån att vi ska tycka och tänka på ett specifikt sätt, vad vet jag. Oavsett så tycker jag att det är kontraproduktivt att trycka undan och undvika starka känslor. De ska hanteras eftersom det ingår i föräldraskapet att hjälpa de egna barnen med deras känsloreglering och när de växer upp så kommer de att behöva dig som förälder, även som vuxna, för att hantera sina känslor. Du kommer att bli deras trygga hamn och bli den de vänder sig till när livet inte blir som de tänkt sig, så länge du lever.
Första reaktionen på en stark känsla är ofta en vilja att gå till attack. Många skriver ”du skammar”, eller så attackerar de på annat sätt budbäraren. Vissa flyr (hjälp det här kan jag inte hantera). Jag skulle istället vilja ha en annan reaktion. Vänd blicken inåt. Vad är det som upprör? Kändes det jobbigt när någon skrev om gråtande barn som inte vill gå till förskolan? Varför? Kände du så som liten? Har du själv lämnat ett gråtande barn?
Sedan får man som vuxen reflektera över och hantera den känslan.
Livet går sina egna vägar, vi kan inte råda över allt. Ibland får man konstatera att det val man gjort inte går att göra ogjorda eftersom man inte hade något annat val vid den tiden. Fine! Ingen idé att älta, utan då är det dags att stuva undan, men då har du mött känslan och den ligger inte där och gnager.
Vi ska ha ett öppet klimat för den här biten med att få stöd och hjälp kring det man känner är så viktigt. Sedan kommer det att bli så ibland att jag låser en tråd över natten, eller stänger den och lägger den till vila när tiden inte räcker till. Men jag kommer fortsätta att arbeta hårt för att slippa trigger warnings och istället uppmuntra till att även känsliga inlägg får delas och diskuteras, eftersom det kan betyda allt för den som skriver.
Visst klarar vi det 🙂
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet