Publicerad i Censur

Partiska SVT vägrar publicera slutreplik

baby-469280_640
Foto: Pixabay

Opinion Live på SVT väljer att bli partiska när de vägrar publicera slutrepliken till den debattartikel jag skrev den 10 april: ”Nej, fler kommer inte att jobba med kortad föräldraförsäkring”. Praxis är nämligen att när någon skriver en debattartikel så får också den personen slutrepliken. Men enligt Jan Sprangers på Opinion Live, fick Timbros svar utgöra ”ett slags slutpunkt”. Det här är allvarligt på många sätt och skadar SVT:s trovärdighet som påstått oberoende, men det är också illa eftersom Timbros förslag om kortad föräldraledighet slår hårt mot våra allra yngsta och fler röster därför måste få höras.

Hoppas nu att många kan hjälpa mig och sprida den slutreplik som SVT Opinion inte vill att ni ska få läsa.

Slutreplik till min debattartikel:
Siri Steijer, Timbro och Kajsa Dovstad, skribent, har svårt att ta till sig att den planekonomiska styrning de vill tvinga på småföräldrar, aldrig har lett till något bra i de länder som testat. Föräldraförsäkringen är heller inte allmosor från staten till folket som de påstår, utan den är något som vi alla betalar en procentandel till via lönen under hela arbetslivet. Den kom också till för att garantera att alla barn skulle ha möjlighet att vara hemma i åtminstone 12 månader i ett land där det valet är svårt att göra på grund av de extremt höga skatterna, där det är svårt att försörja en familj på en lön efter skatt.

Det är inte att moralisera att lyfta barns välmående och ta upp hur familjepolitiken påverkar den biten. I Sverige har viktig forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi stuvats undan i decennier och delges inte föräldrar och någon forskning på vilken effekt förskolan har på små barn har inte gjorts under de senaste 30 åren i vårt land. I Norge har man däremot forskat på saker som vilken effekt långa dagar i förskolan har, hur stora barngrupper påverkar barnen samt vilken effekt de höga stressnivåerna hos förskolebarn får.

Studierna visar att förskolebarn riskerar att stressas för livet och att långa dagar i förskola riskerar att ge fler beteendeproblem. Att i det läget ens föreslå en kortad föräldraförsäkring vilket leder till att ännu yngre barn tvingas in i förskolan, är väldigt anmärkningsvärt.

Istället för att försöka tvinga specifikt småbarnsföräldrar att arbeta ännu mer när barnen är små och behöver dem som mest, så flytta istället fokus till alla de som står utanför arbetsmarknaden och behöver komma in och börja arbeta. Det tar visserligen längre tid och är krångligare, men vårt enda existensberättigande som småbarnsföräldrar kan inte bara vara att vi ska vara en kugge i ett gigantiskt maskineri, där man tvingar oss att springa allt snabbare i ekorrhjulet tills vi stupar. Det är varken ekonomiskt, jämställt eller lönsamt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs  också:

Kritik mot SVT – studie visar politiska vinklingen

Publicerad i psykisk ohälsa

Förändringar som lett fram till dagens epidemi i psykisk ohälsa

baby-539969_640
Bild: Pixabay

År efter år samma rapport om ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn: – Det är som en epidemi säger flera psykologer i en debattartikel i SvD – och ändå händer ingenting. Vad kan då det här bero på? Jag menar om vi tittar lite på hur mänsklighetens förutsättningar varit under vår existens på jorden, så är det inte precis ofta det är lugnt och harmoniskt för däggdjuret homo sapiens. Krig, folkvandringar, sjukdomar, pest, länder som blir invaderade, folkslag som blir utplånade när andra tar över, grymheter och hemskheter mot förlorarna och deras familjer efter ett krig, naturkatastrofer – och ändå har människan varit helt fenomenal på att överleva. Det farligaste och starkaste däggdjuret av alla tills nu då vi ser en epidemi i psykisk ohälsa som förgör våra barn och unga.

Vad har vi genomfört för förändringar kring barnens uppväxt som gör att vi i ett ekonomiskt välmående land, som inte varit i krig på över 200 år – har barn och ungdomar som klappar igenom och drabbas av psykisk ohälsa i en ständigt ökande takt?

Sedan tidigare vet vi att homo sapiens framgångsrecept har varit vår långa barndom. Människan är ett komplicerat djur, där mängder med viktig utveckling sker under de första åren – när vår helt fenomenala hjärna utvecklas som mest. Det är då grunden läggs som sedan blir avgörande för hur vi klarar av livets utmaningar.

Det finns naturligtvis inte en orsak till den ständigt ökande psykiska ohälsan i vårt land. Men vi har valt en familjepolitik som innebär att små barn ska lämna sin trygga anknytningsperson runt ett års ålder för att tillbringa tid på institution, ofta så mycket som 40-60 timmar i veckan. Vad händer då om miljön dessutom är bullrig, stressig och ger stora kortisolpåslag (påslag av stresshormoner) och det saknas någon som ser barnet och förstår det lilla barnets signaler? Vilken inre bild får barnet av livet och hur det ska hanteras?

För att få en bra inre bild för att klara av livet, så har det lilla barnet behov av närhet, kärlek, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som är barnets trygga hamn. En hamn från vilket barnet sakta men säkert erövrar och lär sig förstå hur världen fungerar, tills dess barnet är moget att klara sig alltmer på egen hand. Förr skedde det här i en helt annan takt och på ett helt annat sätt. Idag tycks vi tro att allt barnet behöver är omsorg i hemmet i 12 månader, sedan ska det vara redo att lämna föräldrarna för att bli en elev i förskolan. Ett litet barn som kanske många gånger inte ens lärt sig gå och som ännu mindre har språket och förmågan att tolka och förstå sin omvärld. En omvärld som det lilla barnet behöver en trygg anknytningsperson som hjälp för att förstå och erövra.

Vi vet från #pressatläge och Förskoleupproret (som pendlar mellan att säga att de vänder blad, till att larma högt om krisen i förskolan) – att situationen är akut. Vi vet också att nedskärningarna i förskolan under 90-talet syntes tydligt redan år 2000 då Barnombudsmannen, BO, larmade om den akuta krisen i förskolan. Väldigt många förskolor klarar idag inte sitt uppdrag. Men ändå fortsätter föräldrar att lämna sina barn där, säkerligen mycket på grund av de måste och vi bara har en enda modell som subventioneras med stora belopp: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Är det då förskolan som är orsaken till den ständigt ökande psykiska ohälsan? Det vet vi inte, eftersom ingen forskat under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn. Och anledningen till att ingen forskat handlar om att de som velat forska inte får anslag, samtidigt som de forskare som säger det staten vill att föräldrar ska höra (som hur förträffligt det är att lämna bort små barn och arbeta), får ära, berömmelse, forskningsanslag och tjänar pengar. Det vi kan se är att vi har en massa indicier som tyder på att några av de förändringar kring hur barnen växer upp KAN vara en bidragande orsak till den ständigt ökande psykiska ohälsan. Om vi vänder lite på steken och tittar på vad små barn behöver utifrån forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi – så kan vi sedan titta på hur vardagen i icke välfungerande förskolor ser ut – och ganska snabbt se riskerna. Och vi talar nu alltså om att ingenting blivit bättre sedan BO larmade för 19 år sedan. Istället har det blivit värre, mycket värre, på grund av en mängd politiska beslut som inte bygger på små barns behov.

Jag är fullt medveten om att det här inte är en enkel fråga, men jag tycker att vi nått vägs ände med dagens familjepolitik och att vi måste börja utvärdera de förändringar som gjorts. Det duger inte längre att ignorera den forskning som finns. Den måste upp på bordet och sedan får vi tillsammans fundera över hur vi löser det här. Personligen är jag övertygad om att nyckeln till bättre psykisk hälsa hos barn och ungdomar är att ta fram en modern, flexibel familjepolitik som utgår ifrån vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Sämre psykisk ohälsa i Norden

Varför ska vi arbeta som mest, när barnen behöver oss som mest

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

Forskare blundar för kunskap om små barns behov

Professor: Problem med förskolan slätas över

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Förskollärare: Barnen har det inte så bra som ni tror

Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen

Kraftig ökning av utskrivning av melatonin till barn

Ideologin är viktigare än hänsynen till små barns behov

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?