Publicerad i föräldraskap, social samspel

Vuxna har ett gemensamt ansvar att vägleda barnen i det sociala samspelet

boy-659536_640
Foto: Pixabya (barnet på bilden har inget med inlägget att göra)

Barn är så härliga. Igår tog vi en snabb sväng till Junibacken och ganska snart lade jag märke till en kille på kanske fem-sex år som levde rövare. Trängde sig i köer och for fram som en furie, slogs, sprang så småbarnen föll som käglor och vevade med armarna. Noll vägledning från föräldrarna. Mammans enda kommentar var: ”Ja, blyg är du inte”. Det var som hon tyckte att det var lite roligt och charmigt att han for runt och härjade. Men kanske inte så kul för de andra barnen som var där.

Vi styrde smidigt undan från honom men till slut gick det inte. När min lilla sitter och bygger med stora klossar i Pippirummet och fått ihop ett fint och högt torn, så kommer han från ingenstans och smashar det. Jag tittade honom i ögonen och sa lugnt: ”så där gör man inte”. Han formligen frös till is och blev alldeles svart i blicken. Vi tittade på varandra en lång stund, sedan flög han iväg och rusade till sin mamma. Jag funderade över om en kränkt mamma skulle dyka upp och skälla ut mig för att jag väglett hennes son, men istället kom han tillbaka efter stund. Gick lugnt och vänligt fram till mig, tog en kloss och frågade. ”hur gör man”. Jag visade hur man kan bygga genom att stapla klossarna på varandra. Vi pratade lite och efter ett tag kom hans kompis och de började genast slåss med klossarna och fara runt igen, så andra barn for illa. Var på jag lugnt sa: ”ska ni leka så där, får ni göra det där borta så att ni inte gör de andra barnen illa”.

De gjorde direkt som jag sa, utan att tveka. Efter ett tag kom han tillbaka igen och pratade. Världens gulligaste unge, hur lätt som helst att samspela socialt med när han fick vägledning. Barn har en otrolig instinkt. Jag tror han kände att jag ville väl och bara ville få allt att fungera, så att det blev roligt för alla barn. Barn är verkligen helt fantastiska i sin vilja att göra rätt, men de behöver oss vuxna för att förstå och nå dit i hur man samspelar med andra, så att alla känner att de trivs och ingen blir skadad.

Det här får mig återigen att tänka på hur viktiga föräldrar är. Vi har ett stort uppdrag i att vägleda våra barn ut i världen – och jag kanske är gammeldags men jag tycker att vuxna ska kunna hjälpas åt. Är en förälder inte där och en situation eskalerar och blir skadlig på något sätt, då ska man kunna vägleda barnen och berätta hur man samspelar och interagerar med andra. Men det ska ske lugnt och sansat och med respekt för barnet.

Många barn saknar också grunderna i hur man samspelar socialt med andra, vilket inte märks minst i skolorna, där det är stökigt och bråkigt många gånger. Det kan bero på att det finns en övertro att förskolan ska fixa den sociala biten. Men det säger sig självt att hur ska några få vuxna hinna vara med och lära barnen socialt samspel i en stor barngrupp. Ibland kan det till exempel vara 30 barn på en förskolegård och bara en personal, när övrig personal är upptagen med annat. Därför är det så viktigt att komma ihåg hur viktiga föräldrar är för att få den sociala biten på plats.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Samspel utvecklar föräldraskapet