Vi vet vad små barn behöver för att utvecklas optimalt: närhet, kärlek, god anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen – men ändå har vi politiker som aktivt väljer att bortse från den kunskapen, eftersom de ser barn som biologiska fotbojor som måste separeras från föräldrarna så att de kan gå ut och arbeta så tidigt som möjligt. Det tråkiga är att politikerna inte heller arbetar för att den barnomsorg barnen hamnar i bygger på kunskap om vad små barn behöver. Istället har de slagit blå dunster i föräldrar att små ettåringar behöver undervisning och gå i (för)skola, för att de ska lära sig saker och utvecklas optimalt.
I Kurera så intervjuas hjärnforskaren Helena Backlund, forskare i neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin och författare till boken ”Närmare – Om det livsviktiga i att röra vid varandra”.
”– I många familjer tror jag att man har en naturlig känsla för att vilja vara nära varandra när barnen är relativt små så jag tror att det rent generellt fungerar bra. När barngrupperna däremot är väldigt stora i förskolan är det inte möjligt att ge barnen den närhet de så väl behöver.”
Närhet handlar om en trygg famn att krypa upp i när omvärlden är skrämmande, vilket ger barnet tröst och hjälp att reglera sina känslor, då små barn inte klarar det själva. Men närhet är också beröring och det är en sak vi människor verkligen behöver för att utvecklas och må bra. Jag skriver ofta och påminner om att familjepolitiken borde bygga på vad små barn behöver utifrån forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Tyvärr är det forskning som staten stuvat undan för att lättare kunna styra föräldrar att springa allt tidigare i ekorrhjulet.
Helena Backlund nämner även att barn som inte får den beröring de behöver kan få problem med anknytningen:
”Vad kan det mer ha för påverkan?
– Anknytningsproblemen gör ju att man får svårigheter att både bilda och bibehålla sociala relationer som vuxen men bristande beröring i barndomen kan också leda till att man får svårigheter att hantera stress och att man har lättare att utveckla längvariga smärttillstånd.”
Det är sorgligt att föräldrar inte får tillgång till korrekt forskning om vad små barn behöver när de ska fatta livsavgörande kring barnets första år i livet. I synnerhet som det kan leda till ganska allvarliga problem senare i livet, när små barn inte får det de behöver. Vi ser redan idag en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, men vi skulle kunna arbeta förebyggande både genom att ta fram en mer flexibel familjepolitik som ger de föräldrar som vill mer tid med barnen. Sedan skulle vi kunna ta fram en bättre barnomsorg.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Hemmaföräldrars blogg 