Publicerad i anknytning, neurobiologi, utvecklingspsykologi

Forskning om vad små behöver har stuvats undan

Foto: Pixabay

Han är nio månader. Den lilla kroppen strävar så efter att erövra nya färdigheter. Han vill stå och han vill gå. De små händerna grabbar tag i stöd så han kan häva sig upp. Sedan vill han inte sitta ner igen när han väl lyckats dra sig upp i stående. Lära-gå-vagnen har fått tunga böcker för att ge stabilitet och han trampar på och föser den framför sig. Ibland ramlar han nästan när farten blir för hög och man ser hur rädslan blixtrar till i ansiktet. Skräcken att falla. Men han fortsätter, han är programmerad att erövra nya färdigheter och här och just nu så är det kampen för att lära sig gå som överskuggar allt.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om vi plötsligt fick politiker som började mata ut att förskola från sex månader är det bästa för alla barn. Då skulle de ju tas om hand av utbildad personal och ha tillgång till undervisning och en läroplan. Vad skulle det stå i Läroplanen för en liten som är nio månader? Digitaliseringen i förskolan som MP och S införde skulle garanterat vara ett inslag. För tänk så mycket de lär sig via sina paddor och det är ju inte bara ett planlöst lekande, här har pedagogerna tänkt ut vad liten ska sitta och lära sig vid paddan för dagen. Det skulle inte dröja länge förrän tidningarna började skriva om att små tiomånaders redan kan färgerna efter sitt användande av paddan. Vilken fördel och vad duktiga de ska bli sedan i skolan när de får lära sig så mycket så tidigt på sin padda, eller hur?

Vad man dessvärre missar är att en liten niomånaders inte är i den utvecklingsfasen att färger och lärande på padda är aktuellt. Här sker istället en enorm utveckling av barnets hjärna där nya nervtrådar kopplas ihop i en rasande fart och dessa kopplingar bygger på ”use it or lose it”. Det är därför Lilleman kämpar nu med att häva sig upp och med att gå med sin lära-gå-vagn. Det är vad han behöver, men om makten får för sig att mammor och pappor ska ut i arbete ännu tidigare, så kommer budskapet till föräldrar förändras och anpassas för att styra dem att lämna ifrån sig barnen ännu tidigare än idag. Det är lite skrämmande att tänka på.

Det är också skrämmande att tänka på hur det skulle påverka alla små spädbarn i deras utveckling. Redan idag kan vi se att något inte är riktigt bra kring hur vi låter barn växa upp i vårt land. Barn och ungdomar mår inte bra. De medicineras i allt större utsträckning med antidepressiva och sömnmedel och den psykiska ohälsan bara ökar. Men inte någon vågar lyfta vad det kan bero på egentligen. Inte någon vågar lyfta att en orsak kan vara att små barn faktiskt inte får det de behöver under sina första år i livet, de får något annat – en slags konstgjord verklighet där små ettåringar ses som elever i en skola. Där man stuvat undan forskning om hur stora barngrupper, långa dagar och stress faktiskt kan skada många barn.

Mellan ett- till två års ålder sker den absolut största tillväxten av barnets hjärna. Det små barn behöver i den åldern är framförallt en trygg hamn från vilken de kan upptäcka världen. Allt precis allt är ju så spännande, både att erövra egna färdigheter men också att få vara med där ute i det riktiga livet i olika miljöer och träffa människor i olika åldrar och lära sig hur allt fungerar, samtidigt som barnet får närhet, kärlek, trygg anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen som vägleder barnet.

Föräldrar idag har många gånger förlorat sin tro på att de duger, för det är ju vad de får höra hela tiden. Men alla ni fantastiska föräldrar där ute – kom ihåg några saker:
1. Det era barn vill mest av allt är att vara med er.
2. Tids nog ska alla små barn få gå i skolan många, många år – men under de första åren är det så mycket annat som ska komma på plats, som den viktiga inre arbetsmodellen som barnet ska skapa och som hela livet sedan ska ge vägledning hur barnet ska möta livets utmaningar. Det är lättare att bygga starka barn, än att laga trasiga vuxna.
3. Paddor och datorspel är ett gift för barnets hjärna (och för oss vuxna). Det skapar ett beroende som man definitivt ska vara försiktig med. Låt barnet få använda sin kropp och sin fantasi i leken i större utsträckning istället. Rörelse befriar barnet från stresshormoner och ökar det fysiska och psykiska välbefinnandet.
4. Och kom ihåg att du duger. Känner du dig osäker, läs in dig på vad små barn behöver och lyft dina tankar och din oro i Hemmaföräldrars nätverk – originalet, så kommer du att få det stöd du behöver 🙂

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kärlekens roll: Hur känslomässig närhet formar barnets hjärna

Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar

Antidepressiva till barn fortsätter öka

Rekordökning av sömnmedel till barn

Ta reda på hur dagens förskola påverkar barnen på lång sik
t

Författare:

Valfrihetsälskande mamma till tre barn, som arbetat i två decennier med att stötta, inspirera och ge råg i ryggen till föräldrar som vill följa sin magkänsla och välja tid för barn och balans mellan familj och arbete. Driver Hemmaföräldrars nätverk sedan 2001 samt administrerar en FB-grupp med över 4 700 medlemmar samt lokala grupper över hela landet. Opinionsbildar för valfrihet och en ny modern familjepolitik som ska bygga på vad små barn behöver, inte bara vad staten behöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.