Publicerad i Familj, familjepolitik, tid för barn

Livet är en resa med ständiga övergångar

Vår färd på livets väg är en resa med ständiga övergångar som kräver tid till reflektion och eftertanke. Men varje generation ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt, utan vi ska i livet också ha tid att stötta varandra genom övergångarna. Tyvärr är det i svårt i Sverige att få den tiden på grund av de extremt styrande familjepolitiska ramarna.

Livet är en resa med ständiga övergångar. Det börjar när vi föds till denna världen – en övergång från livet i magen, till livet utanför. Det fortsätter med övergångarna från barn till tonår och tonår till vuxen. Från vuxen till gammal och från gammal till döden. Jag tänker som så att vi människor har nog sedan hundratusentals år haft riter, traditioner och olika sätt att hjälpa till vid de olika övergångarna. Det har nog varit ett sätt att stötta, ge styrka i förändringen och att finna stöd. Ibland kan jag dock tycka att vi glömt vilken resa livet är och hur viktigt det är att vi finns där för våra barn som deras trygga hamn, som de som hjälper barnen vidare med de ibland ganska svåra övergångarna.

Vi ser idag hur många det är som får det svårt framförallt när de lämnar barndomen för övergången till tonåren. Det första steget närmare vuxenlivet är smärtsamt och det måste finnas tid och traditioner för att hjälpa till, tycker jag. (Sedan måste det naturligtvis finnas en trygg grund i botten och den läggs när barnen är små). Traditioner gör livet mer begripligt. Traditioner är också ett sätt att samla den närmaste familjen runt den som ska vidare till nästa steg. Men ibland undrar jag om föräldrar idag har den tid att investera som behövs. Vi rusar så fort mot nya mål att vi inte hinner stanna upp och reflektera, stötta och se våra medmänniskor. Livets resa är inte så lätt alla gånger, men det blir lättare med ett tryggt nätverk av människor som du står nära.

Jag pratar ofta om tid för barn och balans mellan familj och arbete. Helt enkelt för att vi människor är komplexa varelser. Vi är kropp, själ och ande och om vi glömmer bort själ och ande, så tror jag inte vi mår bra. Vi behöver helheten och vi behöver tid för varandra. Vi behöver tid att minnas de som gått före och kämpat för oss och som lagt grunden för att vi befinner oss där vi är idag. Vi behöver tid att se livscykeln och vår del i kedjan. Vi behöver tid för att förstå hur det vi gör för våra barn idag, påverkar våra barnbarn imorgon.

Att bygga en familj, att bygga en stark kedja – är ett viktigt arbete – jag skulle nog till och med säga att det är det viktigaste. Om vi inte mår bra och förstår livet, eller hur vi ska ta oss an det – så kommer vi heller inte att prestera bra. Vi kommer inte orka springa varken länge eller fort i det där ekorrhjulet som påstås frälsa oss och skapa jämlikhet. Vi riskerar istället att springa in i den berömda väggen, bli utbrända och sjuka och då kommer vi inte alls prestera varken bra i lön eller pension. Med andra ord – mycket av det politikerna pratar om i teorin, kan aldrig bli möjligt i praktiken om vi glömmer helheten – om vi glömmer balansen. Och de där traditionerna som vissa förfasar sig så över, de ska vi vara rädda om. De fyller sin funktion och de ger oss en möjlighet att bygga en stark kedja tillsammans med de viktigaste personerna i vårt liv: vår familj.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss