Publicerad i Censur, föräldraförsäkring

Media låter Kajsa Dovstad stå oemotsagd

Foto: Pixabay

Media verkar ha en ny favorit: Kajsa Dovstad som ständigt får mediautrymme, men där repliker på hennes debattinlägg inte publiceras eller så får hon slutreplik på andras debattartiklar, vilket inte är praxis. Lite fascinerande. Nu senast i Expressen där hennes debattartikel får stå oemotsagd.

Vad skriver då Kajsa Dovstad som är så viktigt att inte några andra åsikter släpps fram? Jo, till exempel att det är dags att dra in föräldraledigheten specifikt för kvinnor inom vård- och omsorgsyrken, för att tvinga ut dem i arbetslivet och vårda corona-sjuka:

”Ratta respiratorer eller dra runt på barnvagnen? För många inom vården är valet enkelt just nu. Man avbryter sin föräldraledighet, rycker in och drar sitt strå till stacken. Corona är den största kris som drabbat sjukvården i modern tid. Ja, kanske någonsin. Personal mobiliseras från alla håll, nästan. (…)

Men det finns en grupp som inte kan kallas in ens när det krisar – föräldralediga. Lattemammorna kan fortsätta lalla runt. Om inte på caféer, så hemma; baka bullar och mysa framför tv:n. Copywriter i storstan eller sjuksköterska på småorten spelar ingen roll. Föräldraledigheten är helig.”


Det här följer samma mönster som tidigare när jag skrev en debattartikel för SVT och därmed borde ha fått slutrepliken. Men vem fick slutrepliken på min debattartikel? Jo, Kajsa Dovstad, som alltså redan har mediautrymme att publicera sina tankar som krönikör för Expressen. Nu gör media självklart som de vill. Om de bara vill ha en åsikt publicerad och därmed väljer att bli en del av makten, istället för att granska makten, så visst. För makten vill självklart det Kajsa Dovstad vill. Annika Strandhäll, S, pratade redan år 2017 om att korta föräldraledigheten för att tvinga ut fler kvinnor i vård och omsorg.

Dessvärre blir det väldigt odemokratiskt att inte släppa fram fler röster än de som går i linje med maktens – i synnerhet som SVT ska vara oberoende och finansieras av våra skattepengar, samtidigt som tidningarna också får stora subventioner. Med det i åtanke så borde debatten nyanseras och fler röster släppas fram.

Här är i alla fall en replik på Kajsa Dovstads debattartikel:

Kajsa Dovstad skriver i Expressen den 10 april, att föräldraledigheten i dessa kristider, borde dras in för kvinnor som är utbildade sjuksköterskor. Staten ska helt enkelt kliva in och peka med hela handen och rycka undan den ekonomiska tryggheten specifikt för kvinnor, som därmed ska tvingas in i vård- och omsorgsyrken och vårda corona-sjuka.

Det lilla barnets rätt till en trygg anknytning och en bra start i livet, är i hennes värld underordnat statens behov av arbetskraft. Människors självklara rätt till sina egna liv, är underordnat kollektivets behov och i den kris vi befinner oss i, ska demokratiska värden inte längre gälla, utan människor ska tvingas att agera som staten vill. 

Även rent allmänt vill Kajsa Dovstad att föräldraförsäkringen ska kortas för att ge ett ”välbehövligt personaltillskott” till vård och omsorg. I teorin ser hon 4 500 fler i vård- och omsorgsyrken med färre föräldradagar. Men i praktiken kommer många istället säga upp sig för att få mer tid med sina barn, eller arbeta deltid. De som inte kan välja riskerar att drabbas av psykisk ohälsa om de tvingas in arbetslivet under den period barnen behöver dem som mest. Något vi redan ser idag då många heltidsarbetande småbarnsmammor enligt statistik från Försäkringskassan är hårt drabbade av sjukskrivningar.

Självklart ska alla hjälpas åt när landet befinner sig i en akut kris, men den hjälpen ska samordnas på frivillig basis och inte med statligt tvång. Det är en självklarhet i en demokrati.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nej, fler kommer inte jobba med kortad föräldraförsäkring

Dra in föräldraledigheten för vårdens lattemammor

Dygnet-runt-förskolor ska lösa problemen med kortad föräldraförsäkring

Public service ansvar i det offentliga rummet

Kajsa Dovstad





Publicerad i föräldraskap, tid för barn

I pandemins spår fylls lekparkerna dagtid av skrattande barn och harmoniska föräldrar

Foto: Pixabay

Mitt i den värsta krisen i Sverige på länge öppnar sig en helt ny värld. När alla delar beskrivningar på Facebook med bilder hur djurlivet återvänder i olika städer världen över när människor sitter i karantän, så kan jag inte låta bli att häpet notera vad som händer i Sverige när allt fler arbetar hemma och har sina barn hemma. Parker som tidigare var helt tomma på barn, så när som så på stora grupper av förskolebarn, har nu besökare i form av vuxna och barn i alla åldrar.

Idag var jag i två parker med min minsting. I den första parken – en trevlig liten park som brukar vara översvämmad av förskolebarn i gula västar från en förskola i närheten som saknar utegård, var det nu istället vuxna och barn i alla åldrar. En del barn var där med sina föräldrar, andra var där själva. Hela parken andades lugn och frid och det var en helt annan stämning än det brukar vara.

På en altan i parken satt fyra äldre herrar, prydligt parkerade på lagom avstånd, två och två vid varje bord och åt mat de köpt med sig. De skrattade och såg ut att ha en trevlig stund i solen. På den asfalterade planen i närheten spelade tio-elvaåringar basket. Fotbollsplanen lite längre bort hade intagits av ett gäng barn i blandade åldrar som spelade fotboll för fullt. I den inhägnade delen där en förskola brukar trycka in 40 barn samtidigt och barnen brukar löpa amok och knuffas och slåss och rycka åt sig leksakerna som familjedaghemmen tagit ut till sina barn – var nu parken istället fylld av föräldrar och barn som lekte harmoniskt. Föräldrar och barn som faktiskt frågade om det gick bra att de lånade leksakerna. Det var nästan lite som att komma till the twilight zone, skillnaden var så extremt stor.

Friden fortsatte även i nästa park. Inte ett dagisbarn i gul väst så långt ögat kunde nå, utan bara barn med sina föräldrar eller barn i familjedaghem. När sandleksakerna togs fram möttes jag av inte mindre än tre familjer som frågade först om de fick låna saker. Det brukliga när man möter föräldrar som går till parken, sedan de hämtat i förskolan, brukar vara att de lotsar sina barn dit där de ser att det finns leksaker. Sedan föser de fram barnen och går och sätter sig med sina mobiler en bit bort. Sakerna de ”lånat” brukar de sedan lämna precis överallt. Ibland tar vissa även med sig sakerna hem. Mitt och ditt är inte så noga. Men idag frågade föräldrar först och uppmuntrade även sina barn att fråga. Och när de lekt färdigt, lämnade de tillbaka sakerna med ett tack.

Något har verkligen hänt. För många är det nu fjärde veckan med hemmajobb och barnen hemma från förskola och skola. Sönderstressade föräldrar har börjat varva ner och skapa en annan livsrytm och de verkar faktiskt också ha axlat sin föräldraroll på ett helt annat sätt än jag märkt av tidigare. Det skapar en helt annan harmoni och det blir riktigt roligt att gå till parken, när det sociala samspelet mellan oss föräldrar och våra barn fungerar 100 gånger smidigare.

Det händer så mycket hemskt nu, men mitt allt det hemska så finns det ljusglimtar. Som det här att människor kastats ut ur det där ekorrhjulet de vanligtvis brukar springa benen av sig i. De vaknar upp och blir mer närvarande i sitt föräldraskap – men också i livet. Det känns som de tar vara på stunderna och det där enda livet vi har som inte går i repris. De ser sina medmänniskor och de interagerar på ett helt annat sätt. Jag tror att många barn kommer att minnas de här månaderna som en alldeles fantastisk period i sitt liv. Och kanske, kanske när pandemin är över så kommer fler att välja en annan och sundare balans mellan familj och arbete, som gör att hela familjen mår bättre.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk