Publicerad i anknytning, neurobiologi, psykisk ohälsa, utvecklingspsykologi

Stress – och hur barnet påverkas

4696142565_5bcf1817af_z
Foto: Frisno Boström (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Sue Gerhardt, författare till boken ”Kärlekens roll – hur känslomässig närhet formar barnets hjärna”, skriver om farlig stress:

Farlig stress är oförutsägbara situationer som du överraskas av och vill göra motstånd mot, men som du har mycket liten kraft att göra något åt. Sett ur denna synvinkel är det uppenbart att spädbarnstiden kan vara en extremt stressfylld period, om man inte har stöd från ömsinta och beskyddande föräldrar.

Senare tids forskning har klart visat att barn med trygga anknytningar inte avger höga kortisolhalter i stressituationer på samma sätt som otrygga barn gör.

Att bli skild från sin mamma eller den vårdande vuxna personen som ansvarar för barnets livsuppehälle är förmodligen den mest stressande erfarenhet som ett spädbarn eller ett småbarn kan utsättas för.

En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.

Det finns starka belägg för att kortisolhalten stiger då vi skiljs från dem vi är beroende av. Studier av såväl apor som råttor har visat starka samband mellan tidiga separationer från modern och höga kortisolhalter.

I moderna samhällen där kvinnor har möjlighet att ikläda sig en rad olika roller skiljs barnen i ökande utsträckning från sina mödrar för att öka deras möjligheter till förvärvsarbete. Den amerikanska forskaren Andrea Dettling använde sig av kortisolmätningar för att avläsa vilken effekt detta hade på stressresponsen. Hon gick till en förskola för att studera barn i tre- fyra årsåldern som var åtskilda från sin närmaste anknytningsperson hela dagarna.

Vad hon fann, bekräftade vissa mödrars farhågor att barnen upplevde denna erfarenhet stressande. Det behövde inte vara så att barnen såg stressade ut eller uppträdde som om de var stressade, men deras stressrespons var aktiverad och deras kortisolnivåer steg allteftersom dagen led, i synnerhet för de barn som var mindre socialt begåvade. På eftermiddagen hade de extra höga kortisolnivåer – alltså vid en tid på dagen då de normalt sett var minskande hos barn som var hemma med en förälder.

Effekterna av stress i tidig ålder (exempelvis orsakade av återkommande korta separationer från barnets mamma) har blivit väl dokumenterade i forskning med djurförsök. Det handlar om en överaktiv stressrespons och en livslång tendens till ängslan, depressioner och försvagad förmåga till lustkänslor. En nyligen genomförd studie har tagit fram de första direkta beläggen för att människor i lika hög grad som djur är mycket sårbara för de effekter stressande miljöer i tidig ålder framkallar.

Förmågan att hantera problem etableras i spädbarnsåldern och den tidiga barndomen och tenderar att bli bestående livet igenom. Och har utvecklats som ett gensvar på barnets tidigaste sociala relationer. En trygg tidig relation kännetecknas av den mer eller mindre ständiga närvaron av lyhörda vuxna – detta verkar göra det möjligt för barnet att organisera sig väl i tillvaron, att kunna ta hjälp av andra för att hantera stress när så behövs och på så sätt hålla kortisolet på normala nivåer.

Vi vet att det finns starka samband mellan höga kortisolnivåer och många känslomässiga störningar. Det kan handla om depressioner, ångest och självmordstendenser i vuxen ålder, såväl som ätstörningar, alkoholism, sjuklig övervikt eller sexuella övergrepp.

Men höga kortisolnivåer är inte bara inblandade i psykologiska problem, de är också skadliga för kroppens fysiologiska system. Det kan skada hippocampus och dess förmåga att avläsa information (och kanske göra barnet ”mentalt frånvarande” eller ”rastlöst”) eller påverka den prefrontala hjärnbarkens förmåga att reflektera över och hantera beteenden. Det kan också störa immunförsvaret och göra individen mer infektionskänslig, sårläkningsprocesser kan störas och höga kortisolnivåer kan även i vissa fall leda till benskörhet och minskning av muskelmassa. Genom att höja blodsocker- och insulinhalterna kan förhöjt kortisol också spela en avgörande roll i utvecklingen av diabetes och förhöjt blodtryck och vara en faktor bakom övervikt och uppsvällda magar.

Låga kortisolnivåer också ett problem

En del människor har istället en osedvanligt låg grundnivå av kortisol och även det kan leda till störningar av olika slag. En förklaringsmodell går ut på, att om en organism under en längre tid utsätts för förhöjd kortisolproduktion, kommer den så småningom att svara med att stänga av ett antal kortisolreceptorer, en så kallad ”nedreglering”. Övergången till den lägre kortisolnivån verkar vara ett slags försvarsmekanism. Det är ett försök att avskärma kroppen från smärtsamma känslor genom undvikande, tillbakadragande och förnekelse av smärtupplevelser. Men denna (omedvetna)strategi kan leda till ett tillstånd av känslomässig stumhet och till med dissociation vilket kan få individen att känna sig tom och alienerad från andra människor. Barn i detta tillstånd kan inta ett alltmer passivt förhållningssätt vilket gör att de får svårare att reagera i lägen då de verkligen skulle behöva göra det.

I en studie på en förskola fann man exempelvis, att de barn som hade låga grundnivåer av kortisol inte reagerade genom att producera mer kortisol de dagar som var särskilt stressfyllda. De stängde av sin stressrespons.

Olyckligtvis innebär det att dessa barn stänger av känslor över huvud taget.

Sådana barn kan visa sig reagera svagare även på glädjande stimuli, även om de ofta uppvisar ett glatt ansikte och ”uppskruvad upprymdhet”.

Barn med låga kortisolnivåer kan också vara disponerade för att få psykosomatiska bekymmer som kronisk trötthet, astma, allergier och en viss typ av ledbesvär och årstidsbestämda humörsvängningar.

Läs också:

Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Stressade förskolebarn kan stressas för livet

Stressade småbarn

Diabetes bland barn fortsätter öka

Allergier största största sjukdomsgrupp hos barn och unga

Kraftig ökning av psykisk ohälsa hos unga

Kroniskt trötthetssyndrom ökar snabbt

Publicerad i anknytning, Åsiktskorridor, familjepolitik, förskola

Inskolningstider triggar åsiktskorridor

car-1577043_640
Foto: Pixabay

När det fria ordet är på liv eller död, så länge det inte handlar om tid för barn och balans mellan familj och arbete, så inser man hur känsligt det kan vara när föräldrar är på väg in i ”dagissvängen”. De kan ha varit förkämpar för att vi ska slippa åsiktskorridorer, förkämpar för det fria ordet och för ett debattklimat med nyanserande diskussioner, men när de själva hoppar in i ekorrhjulet och barnen åker in förskolan, förändras något drastiskt.

I diskussioner, till exempel på Facebook, kring utmaningarna i förskolan, vill de plötsligt bara höra en enda åsikt: att allt blir bra med förskolestarten – oavsett vilka varningssignaler de än själva identifierat och lyft till diskussion. Du kan glatt tro att de nyanserade diskussionerna du sett tidigare under flera år ska fortgå som vanligt, men no, no. Delar du fakta om risker, fakta kring små barns behov, eller skriver att det finns andra lösningar än standardlösningen – då ryker du förr eller senare, fortare än kvickt som Facebook-vän. Åsiktskorridorens dörr slår plötsligt igen med en smäll och du inser återigen att barnomsorgsfrågan, små barns behov, familjepolitik och andra superviktiga frågor, de ska aldrig, aldrig, någonsin diskuteras med en förälder som är på väg in i ”dagissvängen”. Inte ens i de fall de lyft sina egna farhågor till diskussion. De är nämligen inte ute efter din åsikt. De är ute efter glada hejarop att de gör rätt.

Personligen kommer jag ändå försöka att på ett nyanserat sätt sprida budskapet, när tillfälle ges. Budskapet om små barns behov, sprida att det finns andra lösningar än standardlösningen och tipsa, inspirera och ge människor råd hur man kan hitta en bra balans mellan familj och arbete. Det är så viktigt att ändå försöka så ett frö, för de allra minsta och för deras föräldrar. För det är ju så att om den lösning de valt inte blir bra, så kanske ett litet frö som såtts ändå gör att de småningom tar steget och väljer bort det som inte fungerar. För varje barn, för varje familj som får ett annat liv, är guld värt. Ibland kan bara en delad artikel som det här bli en åsikt för mycket: ”Varför ska vi arbeta som mest när barnen behöver oss?”. Men om det är information som resulterar i att jag blir borttagen som vän på Facebook, så kan jag bara konstatera att det kan jag leva med.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk