Publicerad i familjepolitik, förskola, jämställdhet, psykisk ohälsa

Förskollärare talar ut om krisen i förskolan

child-2411855_1920
Foto: Pixabay

När makten gör allt för att få människor att agera på ett visst sätt, så blir det till slut nästan helt absurt. Fick nyligen höra från en som arbetar i förskolan att i sommar kommer ett litet barn bara få vara en ledig i en vecka, för att mamma och pappa, (som inte har några särskilda skäl till att inte ge sitt barn ledigt), har bestämt att liten ska få gå i förskola hela sommaren, samtidigt som mamma och pappa är hemma och lediga med syskonet. Det mest absurda i det hela är att eftersom föräldrarna kräver att barnet ska ha rätt till sina 30 timmar i veckan, även under sommarlovet, så måste förskolan hålla öppet för ett barn. Det är helt omöjligt att förstå varför föräldrar tror att deras lilla ska det bättre i förskolan än med sina föräldrar, sitt syskon, sin familj. Dessutom kostar det här enorma summor för skattebetalarna, pengar som skulle behövas på annat håll när snart sagt varenda kommun går med underskott.

När föräldrar agerar så här så visar det att propagandan från staten gått för långt. I flera decennier nu har föräldrar matats med att ”en förälder kan aldrig ersätta en pedagog i förskolan”, som Liberalen Nyamko Sabuni, då jämställdhetsminister, kläckte ur sig. Samma parti som var med och tog bort hemmasubventionen vårdnadsbidraget tillsammans med C, V, S och MP. För alla barn har det ju bäst i förskolan, eller hur? Gärna dygnet runt. En framtid som Annika Strandhäll, S, vill se bli verklighet för många barn inom en snar framtid. Och regeringen arbetar på med det målet, snart kommer ett förslag om försämrad föräldraförsäkring, samtidigt som de förbereder sig för att införa obligatorisk förskola för alla barn till nyanlända. (I ett första skede, sedan blir det garanterat obligatoriskt för alla).

Till sin hjälp att lura i föräldrar att förskola är det bästa för alla barn, så har staten haft ett gäng forskningsförnekare som hjälpt till att sprida en felaktig bild av små barns behov, samtidigt som all forskning om vad små barn behöver på riktigt – forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, stuvats undan. Det är ingen tillfällighet att forskningsförnekaren och professorn i bakteriologi Agnes Wold, anlitats av regeringen som expert i samband med att regeringen vill försämra föräldraförsäkringen kraftigt. Agnes Wold förnekar anknytningens betydelse och har skrivit en föräldrabok utifrån ett jämställdhetsperspektiv – där det lilla barnet ses som en biologisk fotboja som ska avlägsnas så tidigt som möjligt från föräldrarna, så de blir jämställda. Enligt den socialistiska definitionen av jämställdhet: 50-50. Boken handlar inte om det lilla barnets behov, utan är ett led i regeringens propaganda för att få föräldrar att agera ”rätt” och lämna bort barnen så tidigt som möjligt.

Viktigt också är att komma ihåg att det är lukrativt att vara forskningsförnekare och mata ut statens propaganda. Den som gör det får karriär, ära, uppdrag och tjänar mycket pengar. För att inte fakta ska nå fram till föräldrarna så har staten i andra änden sett till att det inte forskats under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på små barn. Det är ett sätt att kunna fortsätta mata ut propaganda. Norge däremot har forskat en hel del och det visar vilken farlig väg vi vandrar på i Sverige när vi stuvar undan viktig forskning. Mycket av den forskning Norge tagit fram förklarar den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och unga i Sverige.

För den som känner till allt det jag skrivit ovan, så var det extra befriande att läsa den utmärkta debattartikeln av Monica Mitlin, förskollärare:

”Ibland blir, som Foucault skrev, vansinnet den dominerande diskursen i ett samhälle. Men problemet med dominerande diskurser är förstås att de aldrig utger sig för att vara vansinniga. Det är ju därför sagor som ”Kejsarens nya kläder” en gång skrevs.

Vi sitter på ett APT på förskolan och fyller i kolumner som ska ”synliggöra måluppfyllelse”. När chefen lämnat rummet, fnissar vi. Vad ska vi dra till med där då? Vi är trötta. Vi har egentligen pratat klart för länge sen. Skratt och gråt ringer i våra öron. Älskade ungar! Som inte alls låter sig inrymmas i dessa torra kolumner.”

Vi är många som sett att Kejsaren är naken, att förskolan tagit fel väg när små barns behov fått stå tillbaka för politikernas vision om att förskolan ska ersätta föräldrarna, så att de ska gå ut och arbeta. Statens syn på det lilla barnet ”från Ax till limpa”, är kall och cynisk och det visar inte minst alla dessa metoder som införts i förskolan. Metoder som Lean och så alla dessa skolbaserade program som ska komma tillrätta med de problem som miljön i förskolan skapar i form av utagerande och oempatiska barn. Det är ingen tillfällighet att en av statens främsta forskningsförnekare – Sven Bremberg – också är en person som varit med och tagit fram skolbaserade program till förskolan, som han tjänar pengar på och som han själv rekommenderat via sin tjänst på Folkhälsoinstitutet, numera Folkhälsomyndigheten.

Så länge de anställda i förskolan hållits tillbaka av tystnadskulturen, har verkligheten inte nått ut till föräldrar. Nu kommer dock alltfler berättelser. Först ut var Christer med mångårig erfarenhet från arbete i förskolan, med sin berättelse som publicerades på Power to Parents. Med den berättelsen rämnade dammen och det blev startskottet till de åtföljande berättelserna i #pressatläge, om hur illa ställt det är i förskolan. Följt av ett väldigt delat inlägg av förskolläraren Marie Rydell, som skrev att förskolebarn har det bättre hemma.

Nu ser de allra flesta att Kejsaren är naken och att flaggskeppet ”Världens bästa förskola” håller på att sjunka. Räddningen nu är att ta helhetsgrepp på familjepolitiken. Ta bort alla beslut som politikerna fattat som aldrig byggde på små barns behov. Gör om och gör rätt. När det hette dagis hade verksamheten bättre förutsättningar, barnen mådde bättre och presterade bättre i skolan. Och sluta försöka få föräldrar att springa ännu snabbare i ekorrhjulet. Det är fullt upp som det är under småbarnsåren. De som vill måste kunna skapa sig en bättre balans med tid för barn.

Se också till att garantera att det finns alternativ i alla kommuner. Alternativ som: pedagogisk omsorg i form av familjedaghem, flerfamiljssystem, tvåfamiljssystem och hemmaomsorg.  Barn är olika och förskola passar inte alla barn, då måste det finnas alternativ, om vi vill ha friska, välmående barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Lista över forskningsförnekare

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

Norska studier om förskolan:

Stressade förskolebarn, stressas för livet

Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan

Publicerad i familjepolitik, föräldraförsäkring, jämställdhet

Åsiktskorridor i SVTs Morgonstudio

60764191_2848468245178251_1620816294100074496_nSVT verkar bli allt mer beroende av att servera ”rätt” politiska och ideologiska budskap. Men för att kunna kalla sig oberoende så måste alla sidor få höras och reglerna för public services oberoende uppdrag följas. Som jag berättat om tidigare så tog Opinion Lives debattredaktion parti för kortad föräldraförsäkring, genom att inte följa praxis och publicera slutrepliken på min debattartikel. Och i debattprogrammet i tv om föräldraförsäkringen hade de sedan dessutom två personer som tyckte i princip likadant.

Här i veckan så valde SVT Morgonstudion samma koncept. Nina Rungs make, Peter Rung (Svensson) med titeln ”jämställdhetskonsult”, fick sitta i tv tillsammans med Louise Winblad, bloggare och författare och båda serverade samma åsikt: Självklart blir vi jämställda bara vi delar lika på allt. Inslaget presenterades också under rubriken: ”Kvinnor offrar jobb för barn”. Tänk om de inte alls offrar något till att börja med, utan istället får något. En gåva där tid för barn och balans mellan familj och arbetsliv ger dem äkta livskvalitet och sedan dessutom en mängd nya kunskaper att ta med sig och lägga till i sin cv? Det här att presentera en färdig ideologisk idé är inte att vara oberoende television, det är att vara beroende av att följa det staten pekar ut som det ”rätta”.

Inte blev det bättre av att Nina Rungs make oemotsagd fick uttrycka påstående helt tagna ur luften som: ”Vi vet att barn i jämställda familjer får bättre kognitiva förmågor”. (Där hade det varit på sin plats med en fråga: ”Enligt vilken undersökning då?”). Det blir så ensidigt med den här 50-50 idéen, där allt ska delas lika från föräldradagar till att båda är lika lite med barnen och voilà så kommer mirakel att ske. Smarta barn, lika bra pension, samma karriärmöjligheter och lika höga löner. Nu finns det naturligtvis inte någon forskning som stödjer att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, skulle ge några fördelar.  I samma takt som statens styrning av medborgarnas val har ökat så har sjukskrivningarna ökat samt även den psykiska ohälsan  hos kvinnor och barn. Det ger varken bättre karriär, pension eller lön. Även skolresultaten har sjunkit i takt med att alltfler barn placerats allt tidigare i förskola, allt längre dagar.

Eftersom jag verkligen tröttnat på SVTs partiskhet så skrev jag till SVT och fick svar från Marit Hübinette som är ansvarig för programmet:

”Hej,

I morse sände Morgonstudion ett väldigt vinklat program om jämställdhet. Två personer som tyckte i princip likadant fick uttala sig. Bilden var också satt på förhand: ”Kvinnor offrar jobb för tid med barn”. Är det verkligen oberoende att servera ett ideologiskt och politiskt budskap på det sättet, utan ens ett försök att nyansera bilden?

Jag blir väldigt förvånad när det finns så många andra sätt att se på jämställdhet och uppmuntra till jämställdhet, än att staten ska tvinga människor att dela 50-50 på allt. För att kunna titulera sig oberoende så tycker jag det kan vara en poäng i att nyansera bilden av jämställdhet och låta fler komma till tals som arbetar för samma sak, men har andra lösningar.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/varfor-ska-vi-jobba-nar-barnen-behover-oss-26418.  

Mvh
Madeleine Lidman

Jag fick ett snabbt svar, vilket var hedervärt:

”Hej Madeleine!

Utan att bli för invecklad i varför det blev som det blev i studion, så kan jag säga att vi på  redaktionen inte är helt nöjda med utfallet heller. 

Såklart finns många perspektiv på jämställdhet, och egentligen var det precis det vi ville åt.  Nu nådde vi inte fram och det är bara att beklaga. 

Tack för att du mejlade oss, jag ska läsa upp ditt brev för redaktionen så kan vi snacka vidare om detta.

Bästa,
Marit Hübinette
Chef Morgonstudion SVT” 

När jag sedan skrev och frågade vad de kommit fram till tog det dock stopp, så mycket vill SVT inte ha att göra med gräsrötterna som betalar för att de ska finnas.

Jag kan tycka att det börjar bli för mycket nu. Statstelevisionens partiskhet i kombination med en alltmer utökad åsiktskorridor i vårt land, gör att vi missar sunda diskussioner om hur de politiska ramarna ska utformas. Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet, så lyft debatten och ta in fler åsikter. Vi behöver verkligen inte mer av det gamla vanliga snömoset, som Peter Rung levererade där man ser statens styrning av medborgarna som en garant för att se till att människor väljer ”rätt”.  Det finns nämligen inget rätt val. Vi är olika och att vi ska straffas ekonomiskt, få sämre pension eller sämre karriär om vi väljer tid för barn – är inte en naturlag, utan något staten bestämt ska ske om vi inte gör som staten vill. Blir det negativa sidoeffekter av att välja tid för barn, så gör något åt dessa effekter istället för att styra i detalj hur människor ska leva sina liv.

Vill vi uppnå riktig jämställdhet så måste alla inse att det inte bara finns en väg att gå, utan det finns väldigt många olika sätt att uppnå ett bra resultat. Jämställdhet kan lika gärna vara att var och en får göra det de drömmer om, som att en är hemmaförälder och en arbetar utanför hemmet. OM det valet får negativa konsekvenser för den enskilde, ska man lägga fokus på att undanröja dessa, inte styra människor att göra likadant.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kritiken mot SVT – ny studie visar politiska vinklingen

SVT lovar sluta med politiska markeringar

Partiska SVT vägrar publicera slutreplik 

Opinion Live: Ska man korta ner föräldraförsäkringen för att rädda välfärden?

Jämställdhetslinje blir sjukskrivningslinje

Varför ska vi jobba som mest när barnen behöver oss som mest? 

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Psykisk ohälsa bland unga ökar

Sverige mer drabbat av psykisk ohälsa än övriga nordiska länder

Det här blir en hemmaförälder bra på

Nej fler kommer inte jobba med kortad föräldraförsäkring